onsdag, mars 28, 2007

Moderaterna mörkar nedskärningar

240 personer i närsjukvården, 33 i folktandvården, 180 på Karolinska universitetssjukhuset. Och så vidare, förvaltning för förvaltning. Så ser listorna över hur många som ska sägas upp från det numera borgerligt styrda Stockholms läns landsting ut. Dessa listor har det länge ryktats om, men de har inte behandlats i det produktionsutskott där jag är oppositionsledare eller mig veterligen med de fackliga organisationerna.

Men nu har alltså listorna kommit fram. Jag kommenterar detta i ett pressmeddelande som gick ut alldeles nyss. Där säger jag:

- Den borgerliga majoriteten har mörkat de stora neddragningarna både för oss och för facken. Jag känner mig frustrerad över att det ska ske så stora nedskärningar i personalen utan att personal­organisa­tionerna fått vara med i processen. Detta besked är ett dråpslag.

Jag återkommer i ärendet. Var så säkra.

Läs hela pressmeddelandet här

Läs mer i Svd här och i DN här

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

14 kommentarer:

Per Hagwall sa...

Innan jag ser vilka tjänster det handlar om så är det svårt att säga om detta är bra eller dåligt.
Men var inte själva idén med er tvångssammanslagning av Karolinska och Huddinge just att minska personalen?

Dåcktor Erik sa...

Om nästan 560 personer ska avskedas så är det ett tecken på att de anställda inom landstinget grovt missköter sig. Då ska de inte jobba där!

Du borde väl veta skillnaden mellan uppsägning och avsked? Kan du inte LAS?
Avsked: 18-20§ LAS
Uppsägning: 7-17§ LAS

Det är rätt tröttsamt att folk inte vet skillnaden mellan säga upp och avskeda.

Jonas N sa...

Sorry för att jag postar detta i fel sträng, Johan.

Men du efterfrågade (lite ironsikt) vederbörlig upprördhet från borgerliga tyckare över SNs inblandning i det redan förhandlade avtalet mellan Svensk Handel och Handels.

Båda stora tidningar tar upp detta på ledarplats, och en hel del bloggare har påtalat samma sak.

Är du nöjd då? Iaf lite nöjdare?

Och tycker du kanske att det är läge att ställa liknande krav på konsekvens även på de som företräder dom egna åsikterna?

Eller menar du att det får vara 'nån måtta på principerna ändå'?

:-)

Johan Sjölander sa...

erik skrev: "Det är rätt tröttsamt att folk inte vet skillnaden mellan säga upp och avskeda."

Och jo. Det är det verkligt upprörande här. Visst.

Jonas, jag förstår inte riktigt vad du menar. Det är jättebra att så många även borgerliga reagerar mot Svenskt Näringslivs agerande. Har fortfarande inte sett LUF ordna demonstrationer eller skrika maffiametoder dock, men det kommer kanske. Och då ska det ha all heder för det. (Ber om ursäkt för att vi för denna diskussion här, den härrör egentligen till ett tidigare inlägg som du finner längre ner på sidan.)

Johan Sjölander sa...

Och Erik, även om jag inte tycker att terminologin är själva pudelns kärna så ska självklart rätt vara rätt. Så jag ändrar i texten och tackar för påpekandet.

mvh

/Johan

Jonas N sa...

Nåja, Jag vet inte om ifall SN har ställt upp västförsedda blockadvakter utanför Svensk Handel eller försökt förhindra sophämtning till alla i samma byggnad.

Men i princip svarar du ju på frågan, du är oförstående! Det var det jag var lite rädd för, men dock inte jätteöverraskad över.

Alltså, när motsvarande situation drabbade några unga människor som hade slutit avtal inbördes så skrek (ja, så får man nog kalla det) den samlade vänstra tyckareliten, från ledarsidor till bloggare, mangrant om att det var för djävligt att en småföretagare inte accepterade tredje parts krav. Alltså verkligen fullsständig uppslutning kring vems sida man var på. Ingen tvekan!

Det var först när sophämtningen drabbade andra (som hade fogat sig) som någon enstaka röst hördes att detta faktiskt var lite övermaga. Dock aldrig om vem som hade att 'vika ner' sig!

Inte en enda av 'er' stod dock upp för principen om avtalsfrihet mellan parter som är överens.

Denna princip verkar dock plötsligt 'återupplivats' när tredje part inte tillhör den 'egna sidan'

Och även när ni får medhåll från 'motståndarsidan' tar det emot så mycket att erkänna att denna iaf klarar av att hedra samma principer oavsett vilken sidas intressen inte tillgodoses därigenom.

Istället kommer det undanflykter om 'massor av skäl' varför dessa principer bara är heliga åt ena hållet, och tom magsurt gnäll om att LUF mfl inte demonstrerar och skriker slagord.

Jo, tjena ...

;-)

Johan Sjölander sa...

Hej Jonas. Som jag skrivit i de två inlägg i vilka jag behandlat ämnet är min huvudsakliga upprördhet i fallet Handels inte ATT Svenskt Näringsliv går in, utan VARFÖR. Jag har försökt vara tydlig på denna punkt (se bland annat inlägget "vad strejken handlar om" nedan, där jag formulerar mig i stil med att det intressanta faktiskt inte är maktkampen på arbetsgivarsidan utan lönevillkoren för handels medlemmar)

Och jag har väl aldrig hymlat om vilken sida jag står på. Nämligen de lågavlönade företrädesvis kvinnorna i Hotell- och restaurang respektive detaljhandeln.

Eller har du förstått mig på något annat sätt? (Jag kan ju ha varit otydlig, gubevars)

Jonas N sa...

Johan
Grejen är att du kan inte välja åsikter eller motiv åt andra. Du får acceptera att andra organisationer vill annat. SN, LO, HRF eller Handels resp. Svensk Handel osv.

Visst du kan välja sida och tycka att den ena sidan alltid är den goda, och den andra då är 'dom onda'. För små barn brukar den typen av förenklingar vara gångbara i sagor, bla i moralbildande syfte.

I ett samhälle med myndiga individer behöver olika intressen hanteras på ett lite mer vuxet sätt. Därför har man lagar som skall vara neutrala, och lagar baseras på principer som man menar är allmängiltiga, dvs inte byter innebörd från ett subjekt till nästa.

Sen brukar de olika politiska sidorna vilja sätta lite olika principer för andra, men båda skriver under på detta i stort. (Den vänstra sidan dock i ngt lägre utsträckning)

Att du vurmar för lågbetaldra kvinnor är förstås självklart. Men du är inte ensam i denna vurm (även om du gärna skulle vilja påstå att bara en sida gör det), samma vurm delas av i stort sett alla liberalt sinnade, Alliansen, väljarkåren etc. Men vi tror på lite olika metoder som mest gångbara på sikt (vilket jag redan nämnt).

Men, nej! Du har skrivet en hel del mer i frågan. Från vad Federley och LUF borde göra, över upprördhet över att redje part inte godtar de två inblandades överenskommelse, och låt mig vara extra tydlig med det:

I en annan fråga har ditt intresse uttryckligen inte varit de måttligt betalda arbetande (anställda) inom restaurangnäringen, och den ännu mycket sämre betalda arbetande (småföretagaren) inom samma bransch (händelsevis samtiga kvinnor)

Du har varit hur tydlig som helst med detta: Du har valt sida med en oraganisation som ingår i Sveriges mäktigaste och bland de rikaste maktstrutkurer. Och du ville uttryckligen att dessa arbetande kvinnor skulle avstå pengar till denna!

Kom inte med något skenheligt hymlande här. Det var ett antal arbetande kvinnor (med måttlig lön) på en salladsbar i en konflikt med en stor organistion som ville ha betalt för tjänster som inte efterfrågades, och ditt val av sida var organisationens rätt att kräva betalt. Det fanns ingen som helst tvekan på vilken sida du hamnade. Det var inte dom arbetandes, det var inte dem med utsatt ekonomi. Nej, det var den sida som krävde % på verksamhetens omsättning.

Och inte bara valde du sida, du underkände varje argument som andra anförde för att de skulle få bedriva sin helt lagliga verksamhet utan att behöva betala till tredje part.

Så på din fråga: Nej var verkligen inte otydlig då. Men det du påstår nu är raka motsatsen ...

Johan Sjölander sa...

Jonas, nu måste jag nog försöka bena upp vad det är du skriver här. För jag förstår att du är upprörd, men jag förstår uppriktigt sagt inte riktigt över vad. Någonstans får jag känslan av att ha trampat på en öm tå, utan att riktigt kunna förstå när jag gjorde det.

- Jag tycker bråket inom Svenskt Näringsliv är pinsamt. Men var någonstans har jag skrivit att det är principen att det är branschorganisationerna som ska göra upp och inte centralorganisationerna, som är det viktiga? Det citatet får du gärna plocka fram innan du fortsätter hävda detta. (Däremot så är det faktum att branschorganisatione uppenbarligen bedömmer att de har råd att betala ut de löner handles kräver ett minst sagt besvärande faktum för SN. Men det är en annan sak.)

Min bild är nämligen att jag hela tiden betonat det som är det viktiga i sammanhanget; nämligen de handelsanställdas rättmätiga krav på en schysst löneutveckling.

- Varför dillar du (ursäkta uttrycket) om goda och onda? Har jag använt de begreppen någon gång?

- Jag menar att kollektivavtal är bra för lågavlönade kvinnor. Därför måste kollektivavtalen upprätthållas. Därför är det rätt av facket att vidta åtgärder (inom demokratins ramar, naturligtvis) för att få arbetsgivare som inte vill teckna avtal att göra just detta.

Denna argumentation har jag utvecklat ett antal gånger, och det är det jag tycker. Kom inte och lägg några andra åsikter i min mun. Det är faktiskt ganska dålig stil.

- Jag menar naturligtvis att den politk jag står för är bättre för de grupper jag står upp för (annars kan jag för mitt liv inte motivera all den ideella tid jag lagt ner på mitt politiska engagemang genom livet). Du menar att din politik är det. Jag menar att du har fel. Vi argumenterar. Förhoppningsvis vinner den som har de bästa argumenten. Det är det vi håller på med här. Vad är så upprörande?

Nej, jag förstår att liberaler inte är onda. Men jag tror av olika orsaker att de lösningar ni förespråkar leder fel. Om du tycker det är jobbigt är jag rädd att det inte finns så värst mycket jag kan göra åt saken.

Jonas N sa...

Johan, nej jag är inte upprörd! Sorry om jag har gett det intrycket! Och oroa dig inte över mina tår, jag säger till om jag tycker att du går över någon gräns. Och det kommer ändå inte att vara min gräns. Detta är en blogg, vad vi utbyter är bokstäver!

Vi behöver inte bena ut så värt mycket. Jag påtalar för dig att din vurm för lågt betalda arbetande kvinnor i vissa situationer betyder att de borde avstå pengar till en stor, rik, och stark organisation. Och du säger att detta måste de göra för det lågt betalda arbetande kvinnornas skull.

Jag påpekar att bara inkonsekvensen i (även) detta, och vidare att när du är inkonsekvent (vilket du är emellanåt) är denna inkonsekvens alltid åt samma håll, nämligen åt en viss partipolitisk sida.

För precis som du säger, har du investerat mycket tid och engagemang i en viss politisk sida. Och när politik och andra människor hamnar på kollisionskurs hamnar du i ett dilemma. Inget konstigt i det, men då vägleds du oftast av partihänsyn. Det är min poäng.

Och återigen, kollektivavtalen som sådana var öht inte hotade när det gällde salladsbaren. Inte på något sätt. Det hotfulla var ju de arbetande kvinnorna (som du påstår dig vurma för, men där jag faktiskt är tveksam) som inte delade din och HRFs uppfattning.

Och än en gång, ditt val av sida var klockrent. Det var partilinjen, och några arbetande lågt betalda kvinnors val stod i vägen. Du står fortfarande och säger att deras önskan inte alls skall beaktas. (Jag vet inte vilka åsikter du menar att jag lägger i din mun, som jag sa var du inte otydlig alls därvidlag)

Angående 'goda' och 'onda' formulerar du det bäst själv. Det är i praktiken två politiska block som står mot varandra. Faktiska skillnader för människor är oerhört små, men inom det politiksa är kampen nå't helt annat. Där är varje vunnet mandat en lika stor förlust för den andra sidan. Och majoritet övertumfar det mesta. Därav odlas det mycket onda/goda polarisation inom främst ungdomsförbunden.

Och jag menar också att ditt val av att föredra 'seger' för HRF därvidlag var viktigare än faktiska arbetandes egna val, att detta ställningstagande kan hänföras till att några behöver offras för den goda sakens skull. Händelsevis just de som inte vill infoga sig i din kamp.

Du är fortfarande där att du inte kan välja åsikter, motiv och skäl och val åt andra människor, inte ens om du säger att du gör det för deras skull

Och jag tror heller inte att du vill tvinga lågt avlönade kvinnor att betala till HRF för deras egen skull, det vill du av politiska skäl förstås ...

Johan Sjölander sa...

"Vi behöver inte bena ut så värt mycket. Jag påtalar för dig att din vurm för lågt betalda arbetande kvinnor i vissa situationer betyder att de borde avstå pengar till en stor, rik, och stark organisation. Och du säger att detta måste de göra för det lågt betalda arbetande kvinnornas skull."

Att kalla HRF för en "stark" organisation är till att börja med rätt tveksamt, men visst. Ja. När jag jobbade som vårdbiträde och tjänade 11500 i månaden så betalade jag en del av detta till kommunal. Precis som tusentals andra. Därför att vi vet att solidaritet bygger på att både ge och ta. Så i den meningen har du rätt; jag ser inte lågavlöande kvinnor som några offer som vi ska ta hand om. Utan tycker det är självklart att alla ska vara med och betala.

(Sedan tror jag att vad du syftar till är den lilla avgift det kostar ett fackförbund att upprätthålla kollektivavtalen, ety sådant inte är gratis. Och jag vet att många försöker få konflikten i Göteborg till att handla om denna lilla summa, något jag menar är direkt felaktigt.)

Sedan är det så; att vad vi gör påverkar andra människor. Så är det oavsett vi gillar det eller inte. Att några anställda i Göteborg går med på att skippa kollektivavtalet (även om vi fortfarande inte vet på vilka grunder, jag har exempelvis sett uppgifter på att det framställdes som att avtalet skulle innebära lönesänkningar vilket ju är en driekt desinformation) påverkar därmed andra - framtida och nuvarande - anställda i branschen. Det är detta faktum som ger dessa andra anställda rätten - tycker jag - att ha synpunkter och faktiskt också försöka påverka beslut.

Sedan, i praktiken, så vet vi att i verkligheten så är anställda på en liten arbetsplats ofta i ett enormt underläge gentemot sin arbetsgivare. Att kräva sin rätt kan vara väldigt svårt, upplevas som konfliktskapade och så vidare (och det här är inget jag hittar på.) Vilket är ytterligare ett argument för att det behövs centrala löntagarorganisationer, inte minst i branscher som domineras av småföretag.

Jonas N sa...

Johan, det är lugnt. Jag vet var du står, du har en poäng i att summan inte var stor, den gällde väl tre personer. Men kom inte och säg att den lilla %-sats inte är stor för HRF. Det är ju möjligheten att utkräva dem från alla, det var den 'rätten' som var hotad.

Och det hela handlade om att gå emot enskildas uttryckliga vilja (och deras grunder angår inte dig eller HRF för den delen). Oavsett allt du tycker får du nog lov och respektera andras val. Att mycket har sagts av alla möjliga är sant, men HRFs osanningar var nog bra mycket värre (som dessutom var de som initerade konlfikten)

Att du frivilligt går med i kommunal har jag inga problem med alls. Inte ens att du tror på att 'alla måste vara med' för att det skall bli sorlidaritet. (Detta senare hävdar jag dock är fel i sak)

Din sista poäng får man höra ofta, men iaf här handlade det om att några arbetande kvinnor var i enormt underläge gentemot HRF, att kräva deras rätt visade sig vara inte bara väldigt svårt, utan omöjligt i längden, och jag ser detta som ett ytterligare argument för varför det behövs lagstiftning som skyddar enskilda mot stora (politiska) intresseorganisationer, särskilt i branscher där mycket av verksamheten bedrivs av ett fåtal individer.

En gång till:

Du valde sida mot de arbetande kvinnorna här.

Och alla de goda skäl för fack, kollektivavtal, organisering mm du tar upp skriver jag under på, men inget av dessa var det minsta hotat här. Det som var hotat var möjligheten att stövla in och kräva anslutning trots att alla utryckligen inte ville det.

Anonym sa...

För oss som är beroende av vården spelar det knappast någon roll om folk avskedas eller sägs upp... Enligt listorna ska ett flertal läkarsekreterare bort vilket är en katastrof när det gäller tillgängligheten. De senaste åren har jag tillbringat många dagar av mitt liv i telefonköer. Nu senast hade jag ringt i flera veckors tid för att få en telefontid med någon läkare på ortopeden, vilken som helst, eftersom jag vet att just han som opererade mig är stört omöjlig att få tag i. Men i förrgår fick jag beskedet att någon telefontid kommer jag inte att få. Det är lika omöjligt att maila eftersom läkare av ngn anledning inte får svara på mail från patienter. Den enda löäsningen för mig har varit när jag fått hjälp av någons sekreterare att lägga meddelande i läkarens postbox el dyl. Demnna möjlighet kommer nu att tas bort. Och här sitter jag, fullständigt nedslagen och med daglig värk pga skruvar på väg ut ur ryggraden. Och jag får inte ens PRATA med någon som kan sätta upp mig på en operationslista...

Anonym sa...

Penny lane, detta är oacceptabelt. Om du har skruvar i ryggraden måste du ha kontroll regelbundet och få eventuella problem åtgärdade inom rimlig tid. Du kanske blir tvungen att åka in på akuten för att få problemet utrett? Har någon konstaterat att skruvar är på väg ut ur ryggraden? Hoppas det reder ut sig.