Att vara för jämställdhet eller ogilla rasistiska och homofoba skämt, det vill säga att på något sätt ta ställning mot föreställningar och jargonger som slår mot olika minoritets eller åtminstone underordnade grupper – det är att sålla sig till de politiskt korrektas skara. Det finns människor för vilka detta är det värsta man kan tänka sig.
Dessa den politiska korrekthetens bekämpare menar att de ”politiskt korrekta” utgör något typ av högljudd minoritet som tvingar på alla andra – den tysta majoriteten – sina ideal och tankar. De egna åsikterna (att vi släpper in för många invandrare, att jämställdheten gått för långt, att homolobbyn står sig lite väl stark) upplever de som undertryckta, jagade, tystade.
Jag har alltid fascinerats av detta fenomen. Hur ofta ser man exempelvis inte insändare i lokalpressen som högljutt klagar över att tidningarna inte tar in insändare som klagar på invandringspolitiken – fast det helt uppenbart är det de har gjort i åtminstone det här fallet?
Själv tror jag det handlar om en sammanblandning av begrepp. Den politiska korrekthetens fiender har blandat ihop rätten att uttrycka sin åsikt med rätten att utan mothugg får uttrycka sin åsikt. De fixar helt enkelt inte att de varje gång de till äventyrs luftar sina tankar om jämställdhet och invandring i debatten få så mycket sakliga, pålästa och begåvade motargument att de förlorar diskussionen rykande raskt.
Och när man inte vinner diskussionen i det offentliga, då gömmer man sig i det dolda. Säger sig företräda en ”tyst majoritet”. Och muttrar bittert över de där politiskt korrekta, de som har alla svar.
Själv vet jag inte om jag är särskilt politiskt korrekt. I vissa frågor är jag det säkert, i andra inte. Men jag försöker åtminstone bemöta argument med argument, åsikter med åsikter. Det tycker jag är hederligare än att stämpla alla meningsmotståndare som ”politiskt korrekta” och därmed omöjliga att diskutera med.
PS; Bilden är tagen av mig, i Lissabon tror jag bestämt. Den föreställer en fågel som sticker huvudet under vattnet. Symboliken får ni fundera ut själva. DS
17 kommentarer:
Tycker du missar att analysera de "politiskt korrekta" debattörernas motiv. Det är min bestämda uppfattning att en viss kategori människor gör karriär på att sätta ett blött finger i luften och kalibrera sina åsikter så precist som möjligt efter den rådande politiska vinden. Det har helt enkelt blivit en källa till gratispoäng att humorlöst försvara någon sorts sur mittfåra som aldrig leder någon vart. Visst, det är asätande, men det är asätarnas tidevarv.
I själva verket tror jag att de som säger sig försvara "politiskt korrekta" positioner i frågor så som jämnställdhet och HBT medvetet underskattar tåligheten i deras egentligen korrekta åsikter. Man behöver inte påpeka det "inkorrekta" i ett sexistiskt skämt, vi har råd att låta det passera okommenterat. De "politiskt korrekta" har naturligtvis inget syfte att inse detta, de livnär sig på "politiskt inkorrekta" yttringar.
Klart du inte är politiskt korrekt -du bara råkar ha de rätta åsikterna!
Vi som vill granska saker lite mer på djupet är självklart ena riktiga elakingar som inte förstår vårt eget bästa och instämmer i "det alla ju redan vet" (TM).
Och skulle sedan några andra åsikter bli "de rätta", ja då har du dem istället -bara de kommer från partitoppen.
Vad som är politiskt korrekt ändras över tid. Det kan därför uppstå problem för den som följer med strömmen utan reflektion. Men lika ofta blir det problem för den som bara vill framstå som unik genom att vara politiskt inkorrekt. Till saken hör ju att en åsikt ofta blir korrekt för att motargumenten inte fungerar. De dåligt underbyggda argumenten avslöjas ofta fort när någon som försöker framstå som "fritänkare" tillskriver invandrare, kvinnor eller homosexuella vissa stereotypa egenskaper. Den politiskt inkorrekte kommer dock ofta undan beviskrav genom att låtsas vara rebell. Samtidigt finns det naturligtvis en fara i att politiskt korrekta åsikter dödar seriös debatt. Exempel på detta tycker jag mig se när vissa religiösa minoriteters tvivelaktiga människosyn blir föremål för diskussion.
Vänstern och friheten:
Jo, naturligtvis kan man säga att allt är relativt, men normalt menar man nog något annat med politiskt korrekt. Jag tänker mig inte att det är åsikter gångbara i vissa sammanhang, utan mer att vissa saker blir självklara sanningar i allmänhet. Jag skulle gissa att religiösa grupper som exempelvis pläderar för barnaga vet att de är politiskt inkorrekta även i situationer där de inte umgås med utomstående.
Vad jag vänder mig mot är bilden av en politisk korrekt minoritet som på något sätt - oklart hur - lyckas förtrycka och förminska en politiskt inkorrekt "tyst" majoritet. För faktum är, Paul, att det åtmonstone ibland är lättare att göra karriär genom att konsekvent vara politiskt inkorrekt, titta på någon av valfri krönikör i våra kvällstidnignar t ex.
Sedan menar jag att begreppet "politiskt korrekt" har en snävare betydelse än att bara "följa med strömmen". Alla åsikter som omfattas av många är inte P.K. Ofta handlar att vara politiskt INkorrekt om att hysa åsikter man inte kan försvara i sak men som man ändå håller fast vid (om exempelvis jämställdhet.)
Min huvudpoäng är då att det är minst lika larvigt att vara konsekvent politiskt inkorrekt som det är att alltid vara politiskt korrekt. Vilket också är larvigt, såklart, om man är det bara för att och inte för att man tycker så i sak (det finns delar av den kalifornska vänstern jag har lite svårt för, mycket på grund av denna anledning tex)
"det finns delar av den kalifornska vänstern jag har lite svårt för, mycket på grund av denna anledning tex"
Vad är det med dem som du har svårt för?
P.S: Var hittar du alla de där politiskt inkorrekta i media? (Exempel?)
Det var en ganska schabloniserad bild, erkännes, men det finns någon typ av tendens till ett extremt identitetsperspektiv, kombinerat med andra symbolfrågor som veganism etc, som jag personligen har lite svårt för. Det finns naturligtvis många bra vänsterkrafter i Kalifornien också. Och nu är jag heller ingen expert, har knappt varit i delstaten själv, men utifrån vad jag läser och ser är det ett intryck jag fått.
PS. Ulf Nilsson. Natalia K. Rätt många fler. DS
Intressant att du nämnde "symbolfrågor". Vänstern bygger ju på just symbolfrågor. Enda skillnaden är väl att uppsättningen är lite annorlunda i Kalifornien?
I Sverige har vi "jämlikhet" (som man tydligen inte behöver definiera) och "hållbar utveckling" (som ingen vet riktigt vad det är) och "solidaritet" (som inte gäller när de man skall vara solidarisk med inte är tillräckligt mycket offer) samt kollektiva lösningar (alla skall vilja samma sak). Sedan har vi "egoism" som defininerar alla som inte tror på symbolfrågornas nuvarande uppsättning och tänka lösningar.
Det rimliga vore väl att merparten av journalisterna var icke-PK? Idag är det istället en minoritet som tänker själva.
Jämlikhet (som i exempelvis minskade löneklyftor, lika tillgång till sjukvård oavsett plånbok, etc, etc), hållbar utveckling (att vi inte förbrukar mer resurser än vi långsiktigt klarar av) och solidaritet (tex att alla löntagare genom kollektivavtal lovar att inte konkurrera med varandra genom löneunderbud) är ganska konkreta begrepp. Åtminsotne om man jämför med något så luddigt och mångtydigt som frihet. För övrigt.
Men vad diskussionen handlar om är det politiskt korrekta. Och då är det precis den typ av grundlösa utsagor som LC ger prov på jag menar. Han sätter likhetstecken mellan att hysa visa åsikter och att inte tänka själv, och menar att de som tycker tvärtom är en underrepresenterar tyst majortiet (som det uppenbarligen är väldigt synd om.)
Sorry LC. Jag tycker inte synd om er. Ni får skylla er själva när ni hyser åsikter ni inte förmår försvara i offentligheten.
"Han sätter likhetstecken mellan att hysa visa åsikter och att inte tänka själv"
Tja, i vissa fall är det ju så. En stor kör av människor som inte kan motivera sina åsikter med eget valda ord stämmer ju in i dagens PK åsikter. Varför pratar du nu om mig i tredje person, egentligen?
"och menar att de som tycker tvärtom är en underrepresenterar tyst majortiet"
Inte alls. Vi är en minoritet. Du tillskriver mig åsikter som jag inte har. Majoriteten är väldigt sossiga.
"Sorry LC. Jag tycker inte synd om er. Ni får skylla er själva när ni hyser åsikter ni inte förmår försvara i offentligheten."
Du verkar inte riktigt förstå dynamiken. Ni sossar stämplar alla som säger "fel" saker så fort de öppnar munnen. Klimatet för att uttrycka avvikande åsikter är uruselt i Sverige. Programledare, t.ex, i TV avbryter och nästan hånar borgerliga politiker. Mona Sahlin formligen skriker "rasist" till en borgerlig politiker som anser att vissa krav på invandrare vore rimliga -och på den vägen är det.
Du tycks inte ha förstått att vänstern inte har ett intellektuellt övertag, utan ett konsensuövertag och ett debattklimat där takhöjden är på fotknölsnivå. Det är alltså inte så att vänsterns argument är så fantastisk, utan de backas alltid upp med att "om du tycker annorlunda är du en egoistisk skit". Du själv anstränger dig ju inte direkt för att visa upp någon större argumentationsförmåga, men tycks ändå vara övertygad om att du har automatiskt rätt enbart i egenskap av att vara på "den goda sidan".
"Ni sossar stämplar alla som säger "fel" saker så fort de öppnar munnen. Klimatet för att uttrycka avvikande åsikter är uruselt i Sverige."
Jo. Och att definiera alla som har vissa åsikter som osjälvständiga nickedockor, det gör du av respekt för den fria debatten, eller?
Ber om ursäkt för majortietsgrejen, dock. Uppfattade dig fel på den punkten. Vi är tydligen överrens om att svenskarna är rätt "sossiga".
Sedan om dynamiken. Vad menar du med det resonemanget? Ska alla som gillar de socialdemokratiska idéerna hålla tyst, av respekt för en minoritet som tycker annorlunda? Och vem ska bestämma vilka åsikter man ska få torgföra, och vilka man får hålla käften med? Du? Staten? Eller någon helt annan?
Att programledare avbryter folk är sedan tyvärr inte någonting som drabbar enbart borgerliga företrädare. Jag har å andra sidan aldrig träffat något företrädare för något politiskt parti som inte är fullkomligt övertygad om att just den egna sidan är konsekvent missgynnad av media.
För övrigt rekomenderar jag att du reflekterar över Hakelius-citatet i postningen nedan. Ibland slår han huvudet på spiken, han också.
Läs gärna:
Den centrala zonen sätter tonen
Det handlar inte om att bemöta oss elakingars argument med motargument, utan vad det handlar om är att avfärda oss som illvilliga redan från början.
Bredden, i Sverige, på de åsikter man kan få ha utan att defineras som underlig och oseriös är extremt liten.
Sedan skall tilläggas att PK-ismen är för de flesta en tunn fernissa, så även om jag hävdar att Sverige är "sossigt" (och du tycks hålla med) så är det inte på djupet i alla frågor (jag tvivlar t.ex på att t.o.m Persson är särskillt feministisk). Det som oroar mig mest är vilka underliggande tendenser som skall komma fram när sossefernissan ramlar av -auktoritetstroende som svensken är. Mer om dessa funderingar senare.
Jag tror du och jag läser Zetterberg väldigt olika. Ja, socialdemokratiska värderingar är väldigt starka i Sverige. Det har jag aldrig förnekat. (Däremot är de inte fulltändigt dominerande, vilket LC kan ge intryck av, särskilt inte i vissa miljöer, tänk Östermalm.)
Detta må LC ogilla. Han må argumentare och ifrågasätta. Andra politiska krafter gör också sitt för att vrida värderingarna åt sitt håll, övertyga och argumentera (tänk Sture E och hans berömda pm).
Jag tror dock att de socialdemokratiska värderingarna är starka för att de är i grunden sunda och fungerar. Sedan delar jag heller inte alls bilden av svensken som särskilt auktoritetstrogen, snarare tvärtom faktiskt.
Men det var inte det detta inlägg handlande om. Utan om människor som avärdade andra som politiskt korrekta, istället för att bemöta deras åsikter i sak. Och det fenomenet tycker ajg fortfarande lika illa om.
"Men det var inte det detta inlägg handlande om. Utan om människor som avärdade andra som politiskt korrekta, istället för att bemöta deras åsikter i sak. Och det fenomenet tycker ajg fortfarande lika illa om."
Om man framför åsikter, men inga andra argument än att dessa åsikter är populära, då är man oftast PK. Att säga att någon är PK är med andra ord att säga att argumenten är tunna, och det verkliga stödet består av att många (eller, snarare, en tongivande klick) tycker likadant.
Du lyckas ju själv rätt ofta komma in på hur många som tycker som dig -som om det vore att giltigt argument i en sakdebatt.
"Jag tror dock att de socialdemokratiska värderingarna är starka för att de är i grunden sunda och fungerar."
Vilka värderingar var det nu igen? De som alla i västvärlden ställer upp på? (Och definitivt alla i Sverige.) Handlar inte partipolitik om hur man realiserar sina mål?
"Att säga att någon är PK är med andra ord att säga att argumenten är tunna, och det verkliga stödet består av att många (eller, snarare, en tongivande klick) tycker likadant."
Och hela min poäng är att detta allt som oftast är ett svepskäl för att dölja att den egna argumentationen haltar betänkligt. Att det omöjligen kan vara en nackdel att många tycker samma sak.
Exempelvis gillar jag demokrati. Jag gillar flerpartisystem, yttrandefrihet och hela paketet. Det är vi rätt många som gör. Innebär det att jag har fel, att jag har hamnat i PK träsket?
"Och hela min poäng är att detta allt som oftast är ett svepskäl för att dölja att den egna argumentationen haltar betänkligt. Att det omöjligen kan vara en nackdel att många tycker samma sak."
I en principdiskussion är det varken en fördel eller en nackdel. Men de flesta, inklusive du själv verkar det som, använder det som om det vore ett starkt principargument. Ni politiker är mycket bra på att avfärda alternativa synsätt med att de, när de presenteras, inte har någon större uppslutning.
För mig är detta en form av antiintellektualism, eller populism, om du så vill. Med sådana politiker så får man ett samhälle som styrs av påtryckargrupper och mediadrev. (Hoppsan, exakt som i Sverige idag!)
"Exempelvis gillar jag demokrati. Jag gillar flerpartisystem, yttrandefrihet och hela paketet."
Det är ju sådant som är grundlagsskyddat. Det existerar inte för att vi just nu gillar det, utan för att vi har bestämt oss tidigare att det är grundstenar som vi måste ha. Om en majoritet imorgon skulle vilja avskaffa fria val så skulle du nog inte anse att majoriteten alltid har rätt?
LC; visst kan majoriteten ha fel, enligt mitt sätt att se på saken (dvs jag kan i olika frågor befinna mig i minoritet, inget konstigt med det). Jag har faktiskt aldrig skrivit att majoriteten alltid har "rätt", det är det du som har tolkat in.
Men det var nu inte det jag skrev om. Utan om hur vissa avfärdar en uppsättning åsikter som "politiskt korrekta" utan att kunna argumentare mot dessa åsikter i sak. Och det håller jag fast vid.
Skicka en kommentar