MUF-basen Johan Forsell är arg. Någon slyngel till centerpartist har vågat häva ur sig att centern är det mest borgerliga partiet. På sin blogg rasar Johan Forsell mot detta påstående. Han skriver;
”Jag läser de båda partiernas och finner att moderaterna föreslår neddragningar i sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, förtidspensionerna, A-kassan, biståndet och den statliga byråkratin. Dessutom föreslås avgifter för tandvård, öppenvård och mediciner.Allt detta säger centern säger nej till. Utan att ha räknat efter exakt föreställer jag mig att moderaternas neddragningar är ca 20-25 miljarder kronor större än centerns.”
Och så är det såklart. Moderaterna är fortfarande högerytter i svensk politik. När Johan Forsell efter valet i höst tar plats i Sveriges riksdag kommer han stolt kunna ta tag i uppgiften att skära ner i välfärden och höja avgifter.
Den nya moderaterna? Pyttsan. Men det är skönt att någon säger som det är.
17 kommentarer:
Du slarvar konsekvent med ordbruket:
Det är välfärdsstaten man vill minska -inte välfärden.
Tja, i den Reinfeldtska retoriken används begreppen rätt lika. Mer pengar till offentlig sektor och så vidare. Att man uppenbarligen inte verkar mena vad man säger är sedan en annan sak.
Jaha?
Blir det rätt om någon annan också gör fel? Du förstår väl skillnaden?
Är kanske "staten, det är vi det" också ett korrekt uttalande av gemene man?
Ehhh om du skär ner 25 miljarder i "välfärdsstaten" genom att exempelvis som moderaterna vill skära ner sjukförsäkringen, så skär du ner välfärden med 25 miljarder både i välfärden och "välfärdsstaten".
Den sjuke som får gå till socialförvaltningen för att klara hyran tröstats knappast av att det bara var välfärdsstaten som skars ned!
/AY
Ehhh om du skär ner 25 miljarder i "välfärdsstaten" genom att exempelvis som moderaterna vill skära ner sjukförsäkringen, så skär du ner välfärden med 25 miljarder både i välfärden och "välfärdsstaten".
Den sjuke som får gå till socialförvaltningen för att klara hyran tröstats knappast av att det bara var välfärdsstaten som skars ned!
/AY
Anders,
Om man minskar statens utgifter med 25 miljarder så tar man även 25 miljarder mindre från skattebetalarna. Skattebetalarna kan på så vis lägga dessa på vilka välfärdsskapande saker de vill.
Statens uppgift skall inte vara att ta så mycket den kan från skattebetalarna för att sedan slösa bort hälften genom en armé av avlönade statsanställda, och sedan lämna tillbaka den andra hälften i form av bidrag.
Om du tror att staten på något sätt skapar välfärd så är du mycket fel ute.
Ursprungligen var tanken med socialliberalismen att ingen skulle behöva dö av svält eller frysa ihjäl, och inga barn skulle vara outbildade. Att därifrån komma till dagens extrema svenska samhälle där olika diffusa symptom leder till livstids inkomstgaranti från "staten" (d.v.s de som jobbar häcken av sig för att finansiera alltihopa!) är fullständigt absurdt, och kommer aldrig att hålla i längden! Att vi har avvikit långt från socialliberalismen syns även på att många sossar anser att allting med "liberalism" i namnet måste vara något extremt och farligt. Det hela liknar mest östeuropa innan järnridån föll.
Folk är bortskämda och naiva, och förstår inte hur allvarligt läget faktiskt är inför framtiden med galloperande "ohälsa" och en allt mindre andel av befolkningen som jobbar. Svensken verkar tro att sverige är något slags outtömligt ymninghetshorn av välfärd och gratis pengar -helt opåverkat av omvärldens konkurrens.
Medan omvärden har vaknat upp till detta hotande framtidscenarie så fortsätter sossarna att invagga svensken i falsk trygghet. Detta är extremt ansvarslöst, och görs enbart för att inte välta sossevagnen (ok, en del mindre insatta politiker tror säkert på fullt allvar att allt står väl till). Makten framför allt!
Kom ihåg mina ord om 10-15 år när du själv kan se misären bre ut sig. (Jag som bor i utlandet ser redan tydligt effekterna, men bor man i landet blir man mer hemmablind. Särskillt om man är ung och inte har sett hur det var tidigare.)
M.v.h
Men LC, hela välfärdspolitiken - den "skandinaviska modellen" som den kallas i den internationella diskussionen - är ju just ett sätt att hantera den globala konkurrensen. Med tanken att trygghet underlättar strukturomvandling - eller "trygghet i förändringen" som det kallas retoriskt - som en grundpelare. Med satsningar på högskolan, på forskning, på strategiska framtidsbranscher - alltså en vilja att tävla i toppen istället för att harva på i botten - som andra huvudingredienser.
Det är möjligt att du inte uppskattar denna modell. Den leder exempelvis till en hög grad av utjämning, vilket vissa ogillar. Men det ger dig faktiskt inte rätt att kalla alla som tycker annorlunda för - hur var det nu - bortskämda och naiva.
Låt oss börja bakifrån:
Jag har rätt att anse att svensken är bortskämd och naiv! Du menar nog att det inte gör att jag får rätt? (Snarare än att "ha rätt att kalla").
Det gäller att hålla tungan rätt i mun så man inte förvärrar konfirmationskraven ytterligare!
"Med tanken att trygghet underlättar strukturomvandling - eller "trygghet i förändringen" som det kallas retoriskt - som en grundpelare."
Visst. Det är en tanke -som tyvärr är feltänkt.
Beviset på ett det är feltänkt ligger framför ögonen, om man bara vill se. Om man inte vill dra slutsatser från det överväldigande statiska underlaget, så kan man titta på enskillda fall istället. Människor som säkert skulle ha varit yrkesverksamma idag om de inte hade fått en lätt utväg att bli avskrivna från arbetsmarknaden.
Fina feltänkta tankar bör korrigeras, inte upphöjas till samhällets grundpelare.
"Med satsningar på högskolan, på forskning, på strategiska framtidsbranscher - alltså en vilja att tävla i toppen istället för att harva på i botten - som andra huvudingredienser."
Det är ju samma sak där. Fina ambitioner, men utan verklighetsanknytning. Det är riktiga jobb som skapar välfärd, inte nya universitet som sänker ambitionsnivån för att genomsnittspersonen skall kunna studera den största delen av sina bästa år. Ni lever i en utopisk fiktiv värld, är jag rädd. Återigen, öppna ögonen! Var finns alla jobb för de nyutexaminerade akademikerna med utbildningar som i många fall kan jämföras med "diplomverksamhet"?
En sak till: Politiker skall inte satsa på strategiska framtidsbrancher. Politiker skall inte leka affärsmän (om man inte är kommunist förstås).
"Det är möjligt att du inte uppskattar denna modell. Den leder exempelvis till en hög grad av utjämning, vilket vissa ogillar."
Det är ju fel. Det är skatteindrivningen och bidragssystemet som leder till utjämning. Det finns inga tecken på att orealiserade önskningar om "trygghet i förändring", eller "en professor i 'hållbar utveckling' i varje familj", skulle ha lett till hög utjämning. Inga alls.
Jag uppskattar inte modellen därför att den är ett luftslott. Den fungerar bevisligen inte!
Öppna ögonen och se verkligheten istället för att leva i en politisk fantasivärld, matad med färdigtuggad SVT-mat och Statistiska Centralbyråns tillrättalagda 1984-stil-statistik!
M.v.h, eder ögonöppnare! ;-D
Dessutom bygger välfärdsstaten på antagandet att de som aarbetar inte är förmögna att säkerställa sin egen välfärd utan att detta måste ombesörjas av en elit genom tvång. För att försvara denna etiskt tvivelaktiga skandinaviska model måste man således reducera människor tro på sig själv och skapa ett fiktivt behov av politikereliten. Att alla som påpekar detta konsekvent utpekas som motståndare till välfärd ingår i detta försvar.
"Dessutom bygger välfärdsstaten på antagandet att de som aarbetar inte är förmögna att säkerställa sin egen välfärd utan att detta måste ombesörjas av en elit genom tvång. För att försvara denna etiskt tvivelaktiga skandinaviska model måste man således reducera människor tro på sig själv och skapa ett fiktivt behov av politikereliten. Att alla som påpekar detta konsekvent utpekas som motståndare till välfärd ingår i detta försvar."
Tack för det viktiga tillägget!
Att intala vanligt folk, som säkert skulle klara sig själva utmärkt nästan var som helst på jorden, att de är svaga och behöver massor med hjälp (fast de betalar 63% i skatt) är en viktig del i strategin.
Det mest tragiska är att detta faktiskt formulerades som en medveten strategi redan på 50-talet när det stod klart att medelklassen snart skulle bli så stor att SAPs väljarbas skulle försvinna. (De nedsupna arbetarna som skulle räddas tid var förbi.) Lösningen var att se till att alla skulle känna tacksamhet genom de bidrag de fick "från staten" (egentligen från sig själva).
Det gick ju över förväntan. Nu tror ju folk på fullt allvara att staten ger dem en massa, och t.o.m att snälla partiet bygger hus åt dem! Identifieringen med svaghet och beroende är nästan total. De som inte ställer upp på att beskrivas som svaga offer ser man ner på och kallar "egoister" (eller "moderater").
Beviset för att detta är sant syns i att Sverige är ett av de få länder där löften om ökade skatter går hem i stugorna. Man tror sig allså, felaktigt, tjäna på högre skatter eftersom man på fullt allvar tror att man är svag och behöver statlig hjälp! (Och, nej, det är inte av "solidaritetsskäl", mer än att man själv identifierar sig med de som det skall vara solidariskt med. Det visar ju behandlingen av de som verkligen skulle behöva solidaritet med all önskvärd tydlighet.)
Vad gäller verklighetsuppfattningen kan jag konstatera att jag och LC gör helt olika bedömningar över hur väl den svenska modellen fungerar. Samtidigt är det lite svårt att debattera med någon som avfärdar alla fakta han ogillar som "propaganda" eller kontrasterar med sina egna känslomässiga upplevelser. Men vi lär väl få anledninga att återkomma till detta tema. Ett tips kan vara att kolla in någonting av exempelvis ekonomen André Sapir så länge...
CLK har ett annat resonemang som är intressant. Felaktigt, men intressant. För välfärdsstaten bygger på antagandet att vissa personer under vissa skeenden i livet inte klarar av att försörja sig själva, samt, antagandet att ett mått av utjämning av livschanser/inkomster är moraliskt riktig. Med hjälp av skatter/offentligt finansierad välfärd flyttar man därför resurser, över tiden (från yrkesverksamma ensamstående 30-åringar till spädbarn, cancersjuka, pensionärer etc) och mellan olika grupper (framförallt genom att skatterna är progressiva, vilket gör att den som tjänar mer betalar mer.)
Att denna modell blivit så framgångsrik att folk kommit att upskatta den tolkas CLK och LC lätt konspiratoriskt som att "politikerna" byggt upp ett system som ska "göra" människorna beroende. Vad vi kan vara överrens om är att välfärdssteten är populär- något som tillochmed han Reinfeldt tycks ha konstaterat, fö.
Låt mig först korrigera ett vanligt fel:
"(framförallt genom att skatterna är progressiva, vilket gör att den som tjänar mer betalar mer.)"
En vanlig, fast, skattesats gör att den som tjänar mer betalar mer! Det behövs ingen progressivitet för det!
"Att denna modell blivit så framgångsrik att folk kommit att upskatta den tolkas CLK och LC lätt konspiratoriskt som att "politikerna" byggt upp ett system som ska "göra" människorna beroende. Vad vi kan vara överrens om är att välfärdssteten är populär- något som tillochmed han Reinfeldt tycks ha konstaterat, fö."
1. Vad Reinfeldt tycker eller inte tycker är irrelevant. Det är inget "t.o.m" med vad han tycker eftersom han ligger till vänster om t.ex New Labour.
2. Att något är populärt gör inte att det blir bra eller korrekt. Om något som är populärt raserar samhället så är det inte bra. Om något som är populärt försvagar Sveriges konkurrenskraft så leder det i förlängningen till allmän fattigdom, och det kan ju knappast sägas vara bra.
Hela LC:s resonemang bygger på att välfärdsstaten är förödande för Sveriges framtida utveckling. Något som jag inte håller med om. LC har heller inte lyckats leverera några belägg för sin tes, annat än sina egna känslomässiga upplevelser.
Att välfärdsstaten är populär innbär inte i sig att den är bra. Det kan jag skriva under på. Välfärdsstaten är bra för att den är bra.
Men det kan omöjligen vara till välfärdsstatens nackdel att de som lever i den också gillar den. Vilket understryks av att Fredrik Reinfedlt, som egentligen inte gillar modellen, för att kunna vinna val tonar ner den kritiken och istället låtsas omfatta högskattesamhällets värderingar.
"Hela LC:s resonemang bygger på att välfärdsstaten är förödande för Sveriges framtida utveckling."
Det beror ju helt på!
Det finns ju ingen "välfärdsstaten" som är definierad, klappad och klar!
Problemet är ju att målstolparna för vad välfärdsstaten skall betyda hela tiden flyttas, och kostnaderna hela tiden ökar.
Att slå till bromsarna och reservera medel för de som verkligen behöver dem, är knappast en nedmontering av välfärdsstaten. Snarare räddar man välfärdsstaten i förlängningen.
Att du inte ser några problem med dagens utveckling är ju i sig väldigt skrämmande.
"Men det kan omöjligen vara till välfärdsstatens nackdel att de som lever i den också gillar den."
Kan det inte? Om man gillar att få saker gratis (från andra) och röstar för detta till dess att de andra tröttnar, slutar jobba och lämnar skutan, kan det då inte vara till ens nackdel?
I Sverige är numera inlärd hjälplöshet normen. Alla skall ha bidrag -även de lågavlönade, som betalar 63% i skatter. Att från sådan inlärd hjälplöshet gå till sjukskrivning är inget stort steg. Man klarade sig ju inte själv innan heller. När så många har gått den rutten så blir det ju inte ens ett stigma, och sjukskrivningarna accellererar. Tror du detta kommer att hålla?
"LC har heller inte lyckats leverera några belägg för sin tes, annat än sina egna känslomässiga upplevelser."
Du har inte bett om några belägg. Jag trodde du kände till argumenten och faktaunderlagen som vi liberaler brukar ta fram?
Talar inte dagens stora problem sitt tydliga språk? (Annars får jag väl peta ihop lite länkar du kan läsa och återkomma.)
P.S: På vilket sätt är mina argument "känslomässiga" jämfört med dina?
"Problemet är ju att målstolparna för vad välfärdsstaten skall betyda hela tiden flyttas, och kostnaderna hela tiden ökar ... Att du inte ser några problem med dagens utveckling är ju i sig väldigt skrämmande."
Jag är mot en ohämmad kostnadsutveckling i välfärdssystemen. Precis som du säger hotar det på sikt välfärden. Därför är jag för budgetbalans, ekonomisk hushållning och sunda statsfinanser. När den förra borgerliga regimen i landstinget, där jag är verksam, släppte iväg kostnadsutvecklingen uppåt en tolv procent årligen protesterade jag, och när jag sedan har fått vara med och ta ansvar är jag glad över att vi har lyckats pressa tillbaka detta till några få procent.
Sedan tycker jag att vi kan höja ambitionerna i välfärden, om vi samtidigt har en hög tillväxt. Vilket vi har i Sverige idag. Bland de högsta i Europa. Men det måste ske på ett långsiktigt hållbart sätt.
"När så många har gått den rutten så blir det ju inte ens ett stigma, och sjukskrivningarna accellererar. Tror du detta kommer att hålla?"
Till att börja med tror jag inte att sjukskrivningarna har med skattekvoten att göra. Har du några belägg för den kopplingen tittar jag dock gärna på dem.
Men sedan, nej. det är inte hållbart att folk inte jobbar. Att bekämpa arbetslöshet är den viktigaste politiska frågan, idag som alltid tidigare. I samma politiska viktklass ligger att minska ohälsan och pressa tillbaka sjukskrivningarna.
Men att arbetslöshet och ohälsa är någon sorts konsekvens av en utbyggd välfärdsstat, det tror jag att du får svårt att leda i bevis. Försök gärna, dock.
"Du har inte bett om några belägg"
Jag kräver inga källhänvisningar. Men någonting mer än rena påståenden vore trevligt;-)
PS: Det tror jag ärligt talat att du förstår själv. DS
Jag ger många logiska resonemang, som du ignorerar eller inte accepterar.
Du ger själv inga bättre underlag, så jag vet inte varför du kräver mycket högre bevisnivå från min sida? (Ser du nu vad jag pratade om förut att ni sossar använder konsensustänkandet som "bevis" för att ni har rätt?)
"Sedan tycker jag att vi kan höja ambitionerna i välfärden, om vi samtidigt har en hög tillväxt. Vilket vi har i Sverige idag. Bland de högsta i Europa."
Tillväxt utan att nya jobb skapas. Skapar ens tillväxten ett nämnvärt tillskott i skattekistan, eller är det företagsvinster som skattas på annan plats? Utan nya jobb lär i alla fall inte utgifterna minska.
Sedan vill jag tillägga att ord som "pressa tillbaka" är tomma ord. Det är målsättningar, inte medel. Sossarna, med den allt tröttare Persson i spetsen, presenterar allt mer sällan några faktiska medel för att nå sina mål.
Vi vill alla att allt skall bli bra. Det behöver inte formuleras. (Fast borgarna skulle ju tjäna på att göra det ändå, i sossestil.)
LC - du framförde ett logiskt resonemang om kopplingen mellan skattenivåer och sjukskrivningar. Jag betvivlade det, tycker ärligt talat inte att det var särskilt begåvat teoretiskt och frågade om du hade någon empiri - något belägg överhuvudtaget - som belägger din (i mitt tycke långsökta) tes. Jag fick inget, mer än att jag tydligen styruntade i dina resonemang.
Dessutom. En hög produktivitetsutveckling leder till tillväxt utan nya jobb, åtminstone inledningsvis. Det har vi sett. Det innebär inte att högre produktivitet är dåligt. Däremot måste politiken inriktas på att fördela vinsterna, att skapa jobb.
Nåja. Nu försvinner jag på bröllopsresa. Vi får fortsätta diskussionen när jag är tillbaka.
Skicka en kommentar