Igår fick byggettans ordförande Johan Lindholm chansen att bemöta Maciej Zaremba i en debatt, anordnad av Riksteatern. Bakgrunden är en pjäs med namnet ”Den polske rörmokaren” teatern för tillfället sätter upp runt om i landet. Jag önskar verkligen att jag hade varit där, för finns det någon del av den svenska samtidshistorieskrivningen som måste få kritiskt diskuteras är det bilden av Byggnadsarbetarförbundets blockad i Vaxholm häromåret.
För stora delar av den svenska högern har en olycklig soppa av liberal självgodhet, klassförakt och bristande förståelse för arbetsmarknadens funktionssätt nämligen kokat ihop till en djupt felaktig bild där byggnads agerande kommit att bli en symbol för en inskränkt, på gränsen (eller rakt av över den) till rasistisk arbetarrörelse som bara värnar de egna jobben och vill kasta ut alla invandrare (och då särskilt de polska.) Jag vet inte i hur många debatter och diskussioner jag fått det påstådda skanderandet av ”go home” kastat i ansiktet, som ett sorts allmänt bevis av att arbetarrörelsen – och då i synnerhet de delar av den som består av män som jobbar iförda blåställ - är de onda (medan ett gäng universitetsutbildande unga män med bokhyllan full av timbroböcker och trendriktiga glasögon – företrädesvis – är de goda).
Att Vaxholmskonflikten handlade om något helt annat, att Byggnadsarbetarförbundet (vilket Lindholm enligt referat i DN också påpekar) idag har goda relationer till de tiotal polska byggföretag som faktiskt tecknat kollektivavtal och att det faktiskt måste vara skillnad på att vara rasist och på att ta strid mot lönedumpning; det tänks i denna fiktiva verklighetsbeskrivning bort.
Globaliseringen utsätter arbetsmarknaden för stora påfrestningar. Om arbetsgivarna vill utnyttja utländsk arbetskraft för att dumpa löner eller på andra sätt försämra arbetsvillkor skapar detta sociala spänningar. Om dessa spänningar slår över i ren rasism är det för jävligt, och det är löntagarna och deras organisationers ansvar att se till att så inte sker – av den enkla anledningen att det är löntagarna som förlorar på en situation där arbetare ställs mot arbetare.
Men att hävda att kravet att även utländska arbetare ska omfattas av precis samma regler och samma rättigheter som svenska på något sätt skulle kunna vara rasism – det krävs en mycket avancerad hjärna för att landa i den slutsatsen. Eller okej då. Det räcker tydligen med att vara liberal…
Läs mer om debatten i DN här.
Läs mer om Riksteaterns uppsättning (som består av fyra pjäser, förutom den skriven av Zaremba finns också pjäser skrivna av America Vera-Zavala, Lena Andersson och Alexander Ahndoril med i paktetet) här
Andra bloggar om: Zaremba, Riksteatern, byggnads, arbetsmarknad, vaxholm, den polske rörmokaren, politik, kultur och annat intressant
6 kommentarer:
Mycket bra och informativ blog, även om det väl egentligen är ännu mer komplicerat.
"Men att hävda att kravet att även utländska arbetare ska omfattas av precis samma regler och samma rättigheter som svenska på något sätt skulle kunna vara rasism..."
Visst hade det varit illa. Och det är inte heller det Zaremba säger. Han säger att byggnads inte följde svenska förhandlingregler, och att detta var för att lättare bli av med de lettiska arbetarna. Det finns regler. De ska följas. När de bara bryts när det handlar om utländska arbetare, så tar han det som ett tecken på främlingsfientlighet.
Zarembas Vaxholmsartikel är provokativt skriven, men han verkar inte invända något mot svenska fackets rätt att kräva högre löner för alla arbetare i Sverige än vad arbetare normalt får i andra länder.
"kokat ihop till en djupt felaktig bild"
Problemet är ju att den inte är felaktig. Det är din bild av Byggnads som någon slags försvarare för arbetare som är djup felaktig. Dom har helt slutat vara det.
"det krävs en mycket avancerad hjärna för att landa i den slutsatsen. Eller okej då. Det räcker tydligen med att vara liberal…"
Det kanske finns ett samband mellan dom sakerna? ;-) Allt som behövs är att man anser att folk är lika mycket värda oavsett nationalitet. Svårare än så är det inte.
Nå, vill man läsa om hur det verkligen gick till kan man läsa Byggnadsarbetarens temanummer om saken. Det är inget snack om att det var ett busbygge, och det borde aldrig ha fått gå så långt som det gjorde. Grabbarna som jobbade där gjorde det under vidriga villkor, vilket också framgår.
Att Byggnads skulle vara motståndare till att det kommer byggjobbare från Baltikum är naturligtvis bara nys - vi har massor med medlemmar som kommmit den vägen, och som vänder sig till facket för att få rättvisa. Varför skulle de acceptera sämre villkor än oss?
http://www.byggnadsarbetaren.se/pdfarchive/pdffiles/files/43600-43699/file_43647.pdf
Det handlar inte om villkor i allmänhet, utan om löner. Och det handlar om att byggnads inte vill tillåta utlänningar att tjäna pengar.
Det det handlar om är det här:
http://lennartregebro.blogspot.com/2006/09/sossarna-och-lo-vill-ha-hgre.html
Sossarna och LO är mer intresserade av att se till att lönerna är höga än att folk har arbete. Dom ser gärna att vi har en hög arbetslöshet, så länge dom som har arbete har hög lön.
Därför för SAP en politik som leder till hög arbetslöshet. Därför för LO en kamp mot arbetare från andra länder. Man vill inte att arbetarna i andra länder skall ha jobb, för dom tror (felaktigt) att det sänker lönerna för dom svenskar som har jobb.
Calle,
"Det är inget snack om att det var ett busbygge". Har du själv läst filen du länkade till? Den är välskriven och eftertänksamt gjord, och den hävdar inte alls att Vaxholmsincidenten skulle vara enkel att hantera. Den är fruktansvärt komplicerad, och byggnadsarbetaren tar fram de flesta aspekterna, även om givetvis fackets syn får mest utrymme.
Lennart,
"Sossarna och LO är mer intresserade av att se till att lönerna är höga än att folk har arbete." Menar du på allvar att du tror att det är så enkelt? Att arbetarrörelsen skulle prioritera en lönehöjning på 1 kr i månaden framför 10 000 nya jobb och medlemmar? Menar du att du tror att samtliga av de tusentals medlemmarna i SAP och LO har exakt samma prioritering och samma syn på frågan?
Har du ställt dig frågan huruvida det möjligen kan vara så att lön och arbetstillfällen båda kan vara viktiga, men att ibland det ena kan vara viktigare än det andra? Huruvida Svensson kan tycka lön i fall a och arbetstillfällen i fall b, medan Johansson tycker lön i fall b och arbetstillfällen i fall c? Att det kanske är en ganska komplicerad värld vi lever i?
Ni, Calle och Lennart, bortser båda från halva verkligheten. Det enda som är enkelt att inse är att så länge ni fortsätter med det kommer ni aldrig att bli överens.
Magnus: "Menar du på allvar att du tror att det är så enkelt?"
Ja, det menar jag.
"Att arbetarrörelsen skulle prioritera en lönehöjning på 1 kr i månaden framför 10 000 nya jobb och medlemmar? "
Det är inte en realistisk frågeställning.
"Har du ställt dig frågan huruvida det möjligen kan vara så att lön och arbetstillfällen båda kan vara viktiga, men att ibland det ena kan vara viktigare än det andra?"
Det var ju precis det jag sa:
"Sossarna och LO är mer intresserade av att se till att lönerna är höga än att folk har arbete."
"Ni, Calle och Lennart, bortser båda från halva verkligheten."
Mmm, visst. Så måste det ju vara. Eler så är det du som inte läser det jag skriver särskilt noggrant. ;-)
Skicka en kommentar