Ok, jag inser att jag börjar bli vuxen. Fredagskväll för mig innebär nämligen inte längre någonting som slutar på en efterfest i någon söderortslägenhet långt efter att den sista femkrogen har stängt. Nu tänker jag på ord som ”familj” och ”fredagsmys”. Och jag tänker på Let´s dance.
Hittills har den enda besvikelsen i årets säsong varit det faktum att det tog så fruktansvärt lång tid för svenska folket att skicka hem den stackars lidande Lasse Brandeby. Annars tycker jag det mesta har gått som det ska, om min favorit trollkarls-Tobbe har ju klarat sig galant. Jag inser väl också att det snarare är hans pojkaktiga charm än den tekniska briljansen som imponerar (inte för att den på något sätt saknas), men vad tusen, det är ju underhållning det handlar om och då måste det väl vara okej att rösta på den som ger en mest glädje.
Men ikväll räckte det inte. Martin och Cecilia vann både publikens och juryns gillande. Och någonstans kan jag inte låta bli att tycka att det är rättvist ändå. Så jag säger väl grattis. Då.
Lägenheten har för övrigt tystnat nu. Både fru och dotter sover. Det är dags för en gammal man att stänga ner datorn och krypa ner under täcket. För i morgon är ju en annan dag, som det hette i en sång jag minns från min ungdom…
Läs mer om Let´s dance-finalen här eller här
Andra bloggar om: let´s dance, tv4, final, fredagsmys, medelåldern, familj, att bli gammal, och annat intressant
4 kommentarer:
Ärligt talat Johan. Det här inlägget är bara att hora på DN och SvD. Det finns viktigare saker här i livet än att ligga högt uppe på Bloggtoppen. Bajen spelade t ex 0-0 i genrepet mot Vålerengen. Det ser bra ut även om målchanserna inte sitter där de ska riktigt än. Hälsa I och E.
Äh, det är bara du som varken har känsla för kultur eller fredagsmys. Hälsningen framförd.
Så du menar att inlägget hade förlorat på att bli av med länkarna till DN och SvD? ;-)
Om man nu har suttit fredag efter fredag och så sakteliga arbetat upp någon typ av engagemang för den där såpan ... då är det klart att man gärna delar det med någon. Det är väl därför man bloggar. Typ.
Skicka en kommentar