Hur förändrar man världen?

Al Gore är i stan, och det är uppenbarligen mer än ”bara” en fd vicepresident som är på besök. Framförallt är det uppenbart så att det är mer än ”bara” killen som nästan men inte riktigt blev president som är här. Och när jag sitter här i lägenheten kan jag inte låta bli att fundera över vad Al Gores karriärutveckling säger alla oss som på ett eller annat sätt är politiskt och samhälleligt engagerade.

Har Al Gore gjort mer nytta som oberoende opinionsbildare än han skulle ha gjort som USA:s president? Det är den fråga som pockar på ett svar. Och svaret är inte så enkelt som man kan tro. För på ett plan är det självklara svaret nej, hur många filmer och Oscarstatyetter man än kan ståta med så väger det lätt mot all den exekutiva (och opinionsbildande) makten som finns i händerna på världens mäktigaste man (eller, snart kanske, kvinna.)

Men samtidigt. Som president är du också i någon mening omständigheternas fånge. Al Gore som president hade förmodligen (säger förmodligen) inte kunnat vara lika frispråkig som han är som filmare. De problem och frågeställningar du tvingas arbeta dagligdags med är inte nödvändigtvis de du själv skulle välja. Se bara på Lyndon B. Johnsson, som tvingades lägga så mycket av sin energi på ett eskalerande Vietnamkrig istället för de sociala reformer han egentligen brann för.

De politiska ungdomsförbunden, och partierna, har tappat medlemmar under lång tid. Många har förklarat detta med människors ovilja att binda sig för ett helt åsiktspaket, istället lyfts enfrågerörelser som ett alternativ för dagens generationer. Själv tror jag inte riktigt på detta. Jag tycker att det finns ett behov av helhetssyn, och jag tror att tillräckligt många inser detta för att kunna bära även framtidens partiväsende.

Däremot drar jag en annan slutsats av exemplet Al Gore. Att vara politiker och vilja förändra världen kommer i framtiden innebära att du rör dig på en mängd olika arenor. Ibland är du förtroendevald och jobbar parlamentariskt, ibland kanske din roll blir den rena opinionsbildarens. För de demokratiska partierna som organisationer tror jag att det kan vara nyttigt att anpassa organisationen till denna verklighet.

För alla har inte Al Gores ekonomiska resurser. Då kan ett öppet och modernt partiväsende vara den struktur som ger även andra chansen att på olika sätt dra sitt strå till stacken i kampen för en bättre värld. Hur detta ska gå till kan man prata mycket om. Men jag tror ändå att färdriktningen bör vara tydlig.

Läs mer om Al Gores besök, exempelvis här och här och här

Andra bloggar om: Al gore, politik, demokrati, politiska partier, opinionsbildning och annat intressant