87 procent av de socialdemokratiska väljarna tror på (s)-seger 2010. I hela valmanskåren är det hela 63 procent som tror samma sak. Det visar en undersökning som tidningen Fokus låtit göra. Och siffrorna stämmer bra överens med de stämningsbilder jag tycker jag möter när jag pratar politik med folk. De flesta tror faktiskt att regeringen Reinfeldt kommer att bli (ytterligare en) historisk borgerlig parantes.
När Mona Sahlin nu i helgen ska väljas till ny partiordförande tycker jag att samma försiktiga optimism som rör partiet i stort kan skönjas. När DN låter intervjua ett antal industriarbetare på Surahammars bruk är det visserligen inte idel rosor. Men grundtonen är trots allt positiv – det kommer att bli bättre nu. Jag tror egentligen att en sådan inställning är den ultimata för en ny partiledare. Inte överdrivna förväntningar som måste uppfyllas, men heller inget benhårt motstånd. Nu ges den nya ledningen chansen att visa vad de går för, och något säger mig att det bara kan gå uppåt.
I detta läge känns det lite trist att vara den som höjer ett varningens finger. Men faktum är att det är långt till 2010. Faktum är att vi har en urstark ekonomi, som kommer göra det lättare för regeringen Reinfeldt att regera. Faktum är att vi faktiskt förlorade valet i höstas, och det kan inte bara skyllas på otur eller dålig timing.
Då känns det skönt att läsa hur två gamla rävar som Ingvar Carlssson och Ann-Marie Lindgren (också de i DN) drar en lans för en intensivare ideologisk diskussion inom arbetarrörelsen. Carlsson slår fast att de ideologiska skillnaderna i praktiken i svensk politik är stora, men att de inte syns. ”Men varför ser vi inte de ideologiska skillnaderna? Det har att göra med brist på ideologisk debatt och medvetenhet”, säger han.
Lösningen – en intensifierad ideologisk bildning. Och jag skriver under på vartenda ord. Vi måste återigen lägga fokus på den långsiktiga opinionsbildningen, på de djupare förklaringarna, de större sammanhangen. Och detta arbete är inget litet extra, något vi gör utöver det verkligt viktiga. För ju mer rörliga väljarna blir, desto viktigare att vi kan förklara och försvara vår politik utifrån starka värderingar och genomtänkta resonemang. På det sättet är det faktiskt en fördel för arbetarrörelsen att det är långt till 2010. Det ger oss ett rådrum, en möjlighet att omgruppera för att prata militärspråk.
Men det är klart. När man ser opinionssiffrorna är det inte utan att man önskar det vore val i morgon. Magnus skriver också klokt (och kul) om detta.
Andra bloggar om: politik, socialdemokrati, valet 2010, framtidsdebatt, ideologi, Mona Sahlin och annat intressant.
6 kommentarer:
Hej,
intressant det där med ideologi - jag har en rent personlig åsikt - och det är att man skall dömma partier - eller för den del ideologier efter vad de GÖR i praktiken, inte efter vad de säger sig stå för. Jag bor i stockholms län - och under förra perioden dog cancersjuka uteliggare - de svagaste i samhället - i rännstenen - eller nåja, det gjorde han inte för ett privat alternativ gick in och gav honom den slutvård han borde haft rätt till men som landstingkollossen vägrade. Under förra perioden käbblade borgarrådet bort allt sitt politiska kapital i interna bråk och man införde trängselskatt på tvären av alla medborgares önskan då. Det var en otrolig distans mellan utförande och ideologi - och som metallarna i surahammar skriver så sticker det i ögonen när ordförande är en herrgårdspamp. Lev som ni lär, gör vad ni tror på, så vinner ni valet - och kanske till och med får min ultrablåa kapitaliströst - för ni får den inte idag - just pga bristen på koppling mellan ideologi och utförande.
Ideologi ar ointressant. Det viktiga ar att man kan lita pa en politiker. Sossarna har ljugit under alla ar, de har ljugit om arbetslosheten, brottsligheten och allt annat. Om de nu ska kunna stoppa raset inom partiet sa maste dom borja tala sanning. Om dom talar sannning sa finns risken att raset okar i takt, eftersom fortroendet minskar. Det finns en mojlighet att dom kan aterbygga fortroendet om dom erkanner att dom ljugit och borjar tala sanning, men den risken ar minimal.
Det är ju iofs just det jag säger - att det intressanta med ideologi är att titta på utförandet. Hur gör djupt religiösa människor i en valsituation ("Gud är med oss - döda alla i detta krig!"), hur gör ideologisk rena kommunister ("Här kamrat partiordförande, en datja till!") och hur gör svenska socialdemokrater: "Det finns ingen arbetslöshet!", "Alla skall med" (vartdå?)
Jag har de senaste 30 åren, både som medlem och utanförstående, hört efterlysningar om mer ideologisk debatt inom rörelsen. Det har aldrig blivit av. Vi får väl hoppas att det lyckas den här gången, men inte enbart ideologi, utan lite mer av politisk teori och analys. Jag har för mig att Marx myntade uttrycket att ideologi är falskt medvetande;-)
Det är viktigt tycker jag att ideologin utgår från vad människor tänker och tycker, inte från vad någon centralt uppifrån vill förklara för dem. Att vi har en underifrån-perspektiv, att ideologin kommer nerifrån människors vardag och liv, annars kommer s att förlora nästa val också.
RS
kulturbloggen.com
En sak är klar: Mona Sahlin är ingen Gro Harlem Bruntland.
Det är osannolikt att hon kommer att vara kvar till nästa val.
Skicka en kommentar