Läser i kommentarerna på den officiella kongressbloggen att s-bloggaren Stefan Lejonbalk vill förankra arbetarrockaren Bruce Springsteen mer i arbetarrörelsen. Den alternativa kongressbloggen i Hässelby undrar om detta verkligen är nödvändigt. Inte för att den inte gillar Springsteen – det gör den – utan för att det känns en smula överflödigt.
Tillträdande partiordförande Mona Sahlin är ju som bekant nämligen ett stort fan av The Boss. En kulturell dragning som för övrigt verkar vara närmast obligatorisk när man som hon kommer från lenets SSU-distrikt (även Pär Nuder delar exempelvis samma entusiasm – läs mer om det här.)
Så du behöver nog inte oroa dig, Stefan. Springsteen är ohotad som ikon.
Andra bloggar om: socialdemokrati, partikongress, Mona Sahlin, Springsteen, politik, kultur, rock och annat intressant
3 kommentarer:
Tjena Johan! Det var mer tänkt som ett litet skämt efter seriös kritik. Men jag tror ändå att det skulle kunna vara bra att lyssna på Springsteen för att förstå vad arbetarklassen handlar om. Eftersom att många av hans låtar handlar om personer som har förlorat sina jobb, folk som har växt upp med mycket bekymmer o.s.v. Det var givetvis inte menat som något tvång eller något i den stilen. Sen tror jag för övrigt att intresset för Springsteen är en av de få sakerna jag Nuder och Sahlin har gemensamt.
Tjena Stefan, när jag fattade att du var skämtsam. Det var jag också. Även om jag helt håller med om allt du säger om Springsteen.
Tjena Stefan, när jag fattade att du var skämtsam. Det var jag också. Även om jag helt håller med om allt du säger om Springsteen.
Skicka en kommentar