Jag tror många såg fram med viss oro mot vårens avtalsrörelse. Stora övervinster i företagen, en ny regering som i stora delar för en arbetarfientlig politik, strålande tillväxt men arbetsgivare som ändå hävdar att löntagarna måste hålla tillbaka för att det inte ska drabba sysselsättningen. Allt detta talade för en het vår. Trots det måste man säga att det hittills har gått hyfsat bra.
Fram till nu. Mitt fackförbund Handelsanställdas förbund kommer under morgondagen varsla om konflikt under påskhelgen. Och bakgrunden är uppseendeväckande.
För det fanns en överenskommelse mellan Handels och arbetsgivarna i form av organisationen Svensk Handel. Men denna överenskommelse går nu Svenskt Näringsliv centralt in och stoppar. Och det hela blir som en surreallistisk saga. För det som fällde uppgörelsen var den satsning på lågavlönade kvinnor handelsanställdas förbund hade fått igenom.
Jag vet att det är många där ute – både arbetsgivare och löntagare – som är irriterade över det genompolitiserade Svenskt Näringsliv, eller det femte borgerliga partiet som organisationen också har kallats. Denna irritation lär inte direkt minska nu.
Samtidigt tycker jag att det hela också är klargörande. För Sveriges alla lågavlönade kvinnor framstår det nu tydligt vilka som är vänner, och vilka som är fiender. När det handlar om att ta striden för mer jämställda löner och arbetsvillkor finns det uppenbarligen bara ett alternativ just nu. Strejk.
Så kör hårt, kamrater. Och lycka till.
Läs mer här
Eller i tidningarna här, här, här och här
Andra bloggar om: strejk, handels, svenskt näringsliv, arbetsmarkand, jämställdhet, kvinnolöner och annat intressant
18 kommentarer:
"Övervinster", ska man skratta eller gråta?
Vinst = incitament för aktörer på kapital/finansmarknaden.
Lön = detsamma för aktörer på arbetsmarknaden.
Det handlar alltså om två olika marknader, det vill säga äpplen och päron.
Sen kanske man inte ska köpa fackets spinning om kvinnolöner rakt av heller. Reglering, planering ('överplanering') och inflexibilitet...
Man undrar om detta verkligen är sant - alltså att Svenskt Näringliv tvingar Svensk Handel att gå emot sin egen uppfattning. Att Svensk Handel har så obegåvade förhandlare att de exponerar detta är ju också lite märkligt.
Dock - Handels har mitt stöd om ni nu går ut i strejk för att få ett avtal som verkligen gör något åt kvinnolönerna.
David skrev
"Vinst = incitament för aktörer på kapital/finansmarknaden.
Lön = detsamma för aktörer på arbetsmarknaden.
Det handlar alltså om två olika marknader, det vill säga äpplen och päron."
Men det är ju samma pengar?
"För Sveriges alla lågavlönade kvinnor framstår det nu tydligt vilka som är vänner, och vilka som är fiender."
Vi får väl se om alla socialdemokratiska kommunpolitiker är Kommunals vänner när vi ska få nytt avtal.
Johan:
"Men det är ju samma pengar?"
Lite bättre vet du väl vad näringsverksamhet handlar om, eller?
Sen finner även jag denna situation intressant och oroande. Jag vet inte riktigt vad som ligger bakom men där finns helt andra aspekter bakom, som båda sidor inte vill tala om. Jag har vissa aningar. Men knepigt är det, det medges.
En rolig tvist på det hela är dock den (fullt förväntade, förståeliga och befogade) indignation från rörelsehåll över att en tredje part skall komma in och säga:
'Vi godkänner inte ert avtal som ni två som är inblandade ju är överens om'!
Det finns paralleller till en liknande situation för alls inte länge sedan (där dock samma principer inte alls verkade väga lika tungt). Någon som minns?
:-)
Sen måste jag påpeka en sak till, Johan. Detta är enbart tramsigt:
".. det genompolitiserade Svenskt Näringsliv, eller det femte borgerliga partiet .."
Man kan ha olika uppfattningar om hur politiserat SN skulle vara, men jag kan då inte komma ihåg någon gång SN har uttalat sig partipolitiskt, i sakfrågor ja, oftast mer borgerligt än vänster, ja, men nogsamt undvikandes partipolitiskt trätande.
Men om, ifall att, Johan, du nu menar att där ändå finns för mycket partipolitik i de frågor SN driver ..
.. kan du inte åtminståne försöka sätta detta i en gnutta perspektiv av hur det ligger till bland svenska organisationer som verkar på arbetsmarknaden? Och när du har gjort detta (vilket jag är övertygad om att du klarar av, bara du vill) kan du inte fundera nån sekund över ifall där kan finnas någon orsak till att SN (av dig mfl) uppfattas som mer partipolitiska än behövligt. Någon yttre orsak, Johan?
Kan du det? Eller behöver du en ledtråd till?
Ulf sa: "Vi får väl se om alla socialdemokratiska kommunpolitiker är Kommunals vänner när vi ska få nytt avtal."
Det hoppas jag. Personligen är jag rätt engagerad i rätten till heltid, exempelvis, något vi också införde i Stockholms läns landsting där jag är verksam förra mandatperioden.
Jonas hade tre synpunkter. Först om pengarna. Där förstår jag inte vad du menar. Är det inte samma pengar som används till olika saker? Det får du gärna utveckla.
Sedan drog du paralleller till (antar jag) de tillfällen då lokala arbetsgivare vägrat teckna kollektivavtal. Först kan man ju lite ironiskt stödja parallellen och fråga sig när LUF och Frdrick Federley i sådana fall kommer ordna demonstrationer mot Svenskt näringsliv denna gång. Men problement är att ironin faller, för liknelser haltar på så många plan att jag inte kan gå igenom de här. Jag nöjer mig med det mest grundläggande; det riktigt upprörande här är inte att Svenskt Näringsliv går in, utan att de gör det för att stoppa satsningar på kvinnolöner.
Och sedan om Svenskt Näringsliv. Jag träffade för en tid sedan Göran J. nere i Göteborg. Han berättade om hur svenskt näringsliv (centralt) hade rasat mot att (kommunala) Liseberg ordnade julmarknad. Slikt skulle inte kommunen ägna sig åt, det var ideologiskt förkastligt.
Problemet var att det lokala näringslivet i Göteborg tjänade stora pengar på den turism julmarknaden alstrade. De gillade en kommun som var offensiv. Och detta är bara en illustration av många.
Sedan får naturligtvis Svenskt Näringsliv vara hur politiserade de vill, så länge medlemmarna tycker det är ok. Jag tror att det är dumt av dem, och jag vet att många medlemmar knyter näven i fickan.
Däremot blir det tragiskt när det drabbar lågavlönade tjejer i detaljhandeln. Det är därför det blir konflikt. Och jag stödjer den av hela mitt hjärta.
Långt svar, men jag ser ingen substans direkt. Du kanske ändå inte förstår den fundamentala skillnaden mellan lön och vinst. Ett tips: Byt ut vinst mot förlust så kanske det klarnar. (Sådana finns också, vet du)
I sakfrågan delar jag ju din irritation och skepsis. Men som du själv skriver, principer om tredje parts inblandning i avtal verkar ha helt olika värden beroende på vem som är tredje part. Nästan motsatt värde om man skall ta det ordagrant. (Vet du, då är det ingen princip, då kallas det ist godtycke). Men du kommer heller inte med något i sak där, du antyder dock att du har många åsikter om varför en sund 'princip' inte skall gillas även i andra situationer.
Angående SN:s ev politisering skriver du ingenting. Det finns uppenbar problematik med att kommunen går in och bedriver näringsverksamhet som konkurrerar med befintlig sådan. Detta är inte partipolitik, det är heller inte omtvistat bland sansade (s) sympatisörer, även om förståelsen därför skiftar. Det gäller fö även borgerliga komunalpolitiker runt om i landet. Frågan är inte partipoltisk alltså.
Dessutom var det ditt perspektiv av att kalla SN för 'det femte borgerliga partiet' som jag raljerade över (eller avsknaden av perspektiv)
Angående lågt betalda anställda tror jag vi har samma ambitioner, dock med lite olika utgångspunkt. Jag tycker tex inte att de skall beskattas fullt lika hårt som de har gjort under det senaste decenniet, och jag tror att det ger bättre effekter och snabbare. Jag tror också att dessa individer inte är betjänta av att instegströslkarna höjs extra mycket för. Då är generella höjningar för branschen samt ökad rörlighet inom den bättre tror jag.
Du kanske tycker höga skatter på låginkomsttagare har ett egenvärde, samt att man av den anledning höja trösklarna mest för dem innan de kommer in på arbetsmarknaden. OK, men inte jag!
"Ett tips: Byt ut vinst mot förlust så kanske det klarnar. (Sådana finns också, vet du)"
Så du menar att en förlust inte kan gå ut över löner, exempelvis genom att företaget inte längre kan betala ut några (och tvingas säga upp)? Samma pengar, Jonas, samma pengar.
Och sedan har du inte riktigt förstått det där med tredje part. Återingen; det viktiga här är inte ATT SN går in, utan VARFÖR.
Lön betalös ut även om företaget gör förlust. Den utgör (ena sidan av) ett avtalat byte av värden.
Vinst/förlust är nåt annat.
Och Nej! Ett visst företags ev förlust går inte ut över avtalade löner.
Däremot är vinst bra, både för företaget, de som äger det, de som vill ha jobb, dem som har jobb där och (på sikt) lönerna där och i branschen.
Den villfarelsen om "samma pengar" kommer möjligen ur ngn grumlig socialistisk idé om att värden och resurser kan politiskt enkelt flyttas runt, eller att värden politiskt kan prissättas i pengar. Dessbättre mestadels övergivet tankegods från förra och förrförra århundradet.
Det är lika mycket samma pengar som ett kilo äpplen (för 15 kr) och 3% ränta på 500 kr sparade i ett år. Dvs samma belopp, men för helt olika saker.
Angående tredje part håller jag (nästan) helt med dig här! Jag påtalade bara att samma välklingande principer inte var värda ett dugg i en annan fråga nyligen.
Varför SN går in vet jag inte, jag har vissa aningar/farhågor (men dom är nog mer abstrakta än att du och jag borde debattera dem)
"Och Nej! Ett visst företags ev förlust går inte ut över avtalade löner."
Dels är detta inte helt sant, men i den mån det är det är det ju för att vi har avtal som reglerar detta (den solidariska lönepolitiken, som bygger på att inproduktiva företag går omkull snarare än sänker lönerna.)
Företag kan ju gå med förlust - det är inga problem. Titta på växande småbolag och se om de går med vinst. Oftast inte.
Att lönerna betalas ut även vid förlust har ganska litet att göra med att det finns avtal. De anställda skulle inte stanna om de inte fick lön. Inte särskilt konstigt.
Gunnar, nu kom du in lite sent i diskussionen. Frågan var nämlingen om det finns något samband mellan hur mycket pengar ett företag drar in och vilka löner som kan betalas ut. Jag hävdar att det finns ett sådant samband, och jag hävdar också att det finns en negativt omvänt samband (dvs att företag som går med förlust över tiden kommer att få svårt att betala ut några löner överhuvudtaget.)
Mot detta har invänts både det ena och det andra, det mesta med substans i nivå med "att jag inte förstår sambanden". Vilket jag faktiskt tror att jag gör.
På kort sikt är det däremot sant, att man brukar få sin lön oavsett hur den månadens resultaträkning föll ut. Men nu är det liksom inte det jag försöker diskutera här (grundfrågan var nämligen om det faktum att detaljhandeln går ruggigt bra skulle kunna vara ett argument för att de anställda fick vara med och dela på kakan i form av högre löner eller inte.)
Men nu måste vi ju skilja på saker:
Ett företag som går med förlust kommer att läggas ned när ägaren tröttnar. Men som regel sker detta utan att löneutbetalningar stoppas. Kapitalisten tar smällen om saker skiter sig, och tar också större del av vinsterna om det går bra. Det är rätt naturligt att det blir så.
Problemet med löneökningar är att de är oåterkalleliga. Att vinsten ett år är hög betyder inte att den kommer vara det nästa år.
Om anställda vill ha del av vinsten får de väl acceptera rörlig lön eller på något vis se till att del i företaget (kräva det, köpa in sig med aktier, etc).
Gunnar.
"Ett företag som går med förlust kommer att läggas ned när ägaren tröttnar."
Ja. Eller när man går i konkurs. Det går nämligen inte att driva företag på luft hur länge som helst. Fråga någon som var med i IT-svängen på det glada nittiontalet.
"Men som regel sker detta utan att löneutbetalningar stoppas."
Ehhh, jo. Löneutbetalningar brukar upphöra när företaget och och verksamheten upphör. Fråga någon som var anställd i IT-svängen under det glada nittiontalet.
"Kapitalisten tar smällen om saker skiter sig, och tar också större del av vinsterna om det går bra. Det är rätt naturligt att det blir så."
Här anar jag åtminstone ett frö till förståelse att det finns någon typ av relation lön-aktieavkastning, eller för att prata med marx, arbete-kapital. Vilket var vad jag hävdade från början. Och det är naturligtvis en moralisk fråga; är det den som lägger ner ett faktiskt arbete eller den som äger som ska få ta del av det producerade värdet.
Nu behöver man inte vara marxist för att se detta. Såg precis vd:n för svensk handel på SVT motivera avtalet med att hans medlemsföretag faktiskt hade råd för att det gick så bra för branschen.
Blir lite rörd över att de gamla LO-tankegångarna från 70-talet om en solidarisk lönepolitik väcker sådant genklang än i dag bland er därute. Frågan är; är ni beredda att acceptera löntagarfonder också (vilket ju var ett sätt att hantera de översvinster som blev i företag som gick bra när löntagarna i praktiken höll tillbaka sina lönekrav)?
Ett företag går ju inte i konkurs om ägaren fortsätter tillsätta kapital... Så det är när ägarna tröttnat (eller inte har råd med mer, men oftast inte).
Ja, löneutbetalarna stoppas givetvis när ett företag läggs ned. Men då får de f.d. anställda a-kassa och möjlighet till nya jobb. De blir inte av med allt.
Klart det finns en relation mellan lönenivå och vinster i ett företag. Låga utgifter ger högre vinster. Detta kan man ju diskutera fram och tillbaka med alla möjliga marxistiska teorier om man har lust. För mig är det mindre intressant vad du, Castro eller Göran Persson tycker är rättvist än vad som faktiskt kommer att fungera.
Löntagarfonder är ett exempel på en form av statligt tvång som inte visat sig särskilt lyckat. Jag vill hellre se frivilliga lösningar. Skillnaden är väldigt, väldigt stor.
"Klart det finns en relation mellan lönenivå och vinster i ett företag."
Bra Gunnar, då är vi överens. Då gäller det bara att övertyga de andra käcka deltagarna i denna lilla tråd.
Vad är en "övervinst" förnåt?
"Men det är ju samma pengar?"
Ja, just det.
Skicka en kommentar