Med anledning av Kadhammar...

och hans knu... förlåt, relationsschema ... kan jag inte låta bli att bli att publicera en länk till den här lilla godbiten ur den tidiga blogghistorien. För den som undrar var inspirationen kom från.

En röst från utkanten

Förstår hur det känns att vara utanför. Att befinna sig vid sidan av. Tillhöra periferin. Sitter mitt i ett soligt Gamla Stan och inser hur långt jag är från där allting händer. Där Göran Hägglund slår ett slag för skoluniformens återinförande. Där journalister bor på lyxhotell och garvar åt tramsiga statstjänstemäns futila försök att komma åt deras mutmiddagar. Där de samlas, allihop; politiker, lobbyister och massmedia, och utvecklar demokratin i sommarvärmen. Almedalen.

Tur då att det finns bloggar. Så kan vi som inte är där, liksom vara med ändå. Och sluter man bara ögonen och låtsas, kan det kännas nästan, nästan som om man är där på riktigt.

PS: Fick sent omsider låna omgång två av ”24” på DVD av en god vän häromdagen. Fullkomligt förödande för nattsömnen. Såg åtta avsnitt innan jag stupade igår kväll, och nu kan jag inte bärga mig innan jag kommer hem och tittar vidare på de resterande 16. Tur att min sambo är bortrest. Ja, ja, vad finns det annat att göra dessa fantastiska sommarkvällar än att stänga in sig framför teven? DS