Efterlängtad läsning

Bangs nördnummer. Som jag har längtat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Verklighetens folk skiter i RUT

De senaste veckorna har den svenska politiska debatten graviterat runt tre bokstäver. RUT, eller den av den borgerliga regeringen införda avdragsrätten för hushållsnära tjänster. Både opposition och regeringspartier har förhållit sig till denna heta potatis som vore den ödesfrågan som skulle kunna avgöra valet. LO har bett opinionsinstitutet Novus Opinion fråga folk om detta stämmer. Och klyftan mellan de frågor som diskuteras i det politiska och mediala etablissemanget och bland vanligt folk tycks onekligen avgrundsdjup.

En av världens bästa feministiska låtar (av en man)

Texten på den här visar att bossen minsann kan skildra kvinnors situation och kamp också. Jag ryser fortfarande varje gång jag hör slutraderna.  Lägger upp den kvinnodagen till ära.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, feminism, Bruce Springsteen, Spare parts och annat intressant

Om Titanic, klasskamp och feminism

Jag gillar att se James Camerons mastodontfilm Titanic som en sorts kommentar till det sena nittonhundratalets politiska utveckling. Leonardo DiCaprios arbetargrabb Jack och Kate Winslets förtryckta övre medelklasskvinna Rose enas i kamp mot den gemensamma fienden i form av Billy Zanes vedervärdige rikeman Cal Hockley. Och medan arbetargrabben efter att kampen i någon mening är vunnen måste dö i vågorna så finns det fortfarande hopp för den kvinnliga frigörelsen; för Rose lyckas ju fly sitt öde och forma ett eget liv. Så har det ofta känts i en tid där klasskampen mer och mer placeras på den idépolitiska skräphögen medan feminismen uppvisat en både teoretisk och praktiskpolitisk vitalitet.

Att älska vintern, hata vintern

Jag vet inte om jag någonsin upplevt en så omtumlande relation till en årstid som denna vinter. Från en första ytlig förälskelse då skönheten i allt det vita som förvandlade världen till ett sagoland förtrollade mig över till ett bittert och glödande hat som liksom stämplades rakt in själen; djupare och djupare för varje dragkamp med barnvagnen genom snömoddiga parkvägar och för varje inställt och försenat tunnelbanetåg. Så när jag trodde att detta hat var allt jag kunde känna så denna sista veckas charmoffensiv; och efter dagens fantastiska pulkaåkning vet inte längre vet vad jag egentligen ska tycka.

De flesta vet inte hur mycket skattepengar de får tillbaka

De flesta vet inte hur mycket skatt de betalar, skriver idag bloggaren Rolf Eriksson med anledning av den uppblossade RUT-debatten. Detta är ju ett kärt tema från opinionsbildare på den högra planhalvan; att orsaken till den svenska acceptansen för de höga skatterna är okunskap om hur höga skatterna egentligen är. Och jag tror nu inte du ska överdriva denna effekt. Men resonemanget leder fram till en annan närbesläktad fråga; för hur många har egentligen koll på vad det de får tillbaka på skattsedeln egentligen är värt?

Kan det vara nerverna?

Jag vet ärligt talat inte vad det är som har hänt. Men när jag tittar tillbaka på den gångna veckan så framstår det som uppenbart att det finns ett fånigt drag över svensk politik just nu. Regeringen beter sig på punkt efter punkt som vore det amatörernas julafton. Tusentals praktikanter ska på kort varsel tvingas in på våra myndigheter, det läggs lagförslag som är så klantigt skrivna att lagrådet tvingas såga dem jämns med fotknölarna, och ovanpå allt detta det fantastiska debaclet runt hur många jobb som egentligen skapats av regeringens avdrag för hushållsnära tjänster.

Svenskt Näringsliv. Med byxorna nere.

Anders Utbults avslöjande om hur Svenskt Näringsliv till synes för att rädda ansiktet på näringsminister Maud Olofsson redigerat underlag på den egna hemsidan (och sedan för att rädda ansiktet på sig själva redigerat tillbaka igen) måste helt enkelt läsas. Inte minst för att det visar på den grad av nervositet som präglar högern med stödtrupper idag.