Valrörelsens viktigaste blogginlägg

Den rödgröna regeringsplattform som presenterades idag inleds med en hänvisning till jämlikheten. Sverige ska vara ett jämlikt land, konstateras koncist och kortfattat i själva öppningsmeningen. Längre ner förklaras varför: Ett jämlikt Sverige är ett framgångsrikt Sverige. Där tas all begåvning, alla talanger och all arbetsvilja tillvara. Engagemang och nyfikenhet förvandlas till nya idéer och växande företag, och därmed jobb och framtidstro. Så kan Sverige konkurrera med kunskap och förnyelse i en värld av ständigt tuffare internationell konkurrens. Jag tänker på dessa ord samtidigt som jag läser vad som borde vara valrörelsens viktigaste politiska blogginlägg. 

Ungdomsarbetslösheten: en synvilla som ska lösas med Star Trek-metodik

Sven-Erik Österberg skriven en idag befriande rolig uppgörelse med den borgerliga arbetsmarknadspolitiken på Aftonbladets debattsida. Och visst går det lätt att skratta åt hur djurhealing, hypnos och frigörande måleri blir de metoder den moderatledda regeringen använder för att hjälpa arbetslösa till ett jobb. Men bakom de bisarra inslagen finns naturligtvis en bister verklighet.

Under falsk vänsterflagg

Häromdagen ringde de lokala socialdemokraterna i Hässelby strand på hemma hos en läkare under en dörrknackningsrunda. Mötet slutade med att personen i fråga gick med i partiet. Orsaken var hans professionella ilska över hur orättvist den omfördelning av sjukvårdens resurser det av moderaterna införda Vårdval Stockholm har slagit. Under snart fyra år har vi i Stockholmsregionen sett en konsekvent genomförd politik som har till både syfte och uppenbar effekt att ta från områden med stora behov och gynna områden med mindre behov och mer resursstark befolkning. Läkaren i Hässelby strand hade sett det ske med egna ögon. Och idag visar Ilja Batljan via statistiken hur liten den grupp som verkligen gynnas av systemet egentligen är.

Folkpartiet konkurrerar inte med SD

De senaste dagarna har jag hört och även kunnat läsa ett antal kommentarer som menar att Folkpartiet inför detta val valt att försöka konkurrera med Sverigedemokraterna genom att fiska i allt grumligare vatten (en som bloggar på temat är tex Krassman). Jag menar att vi med ganska stor säkerhet kan säga att detta är en felaktig analys. All erfarenhet visar nämligen att den strategi de svenska "liberalerna" nu har valt inte gör något annat än gynnar främlingsfientliga och högerpopulistiska krafter genom att föra upp deras frågor på dagordningen. En sannare beskrivning än att (FP) konkurrerar med (SD) är alltså att man hjälper dem in i riksdagen. 

Sabuni fullföljer bara regeringens linje

Att integrationsminister Nyamko Sabuni uppenbarligen befordrat en man som likställer världsreligionen Islam med nazism och dessutom gett honom ansvaret för att utreda situationen för nyanlända flyktingar känns bara symptomatiskt. Vid det här laget har vi också vant oss vid ett folkparti som i utspel efter utspel bevisat sin fasta vilja  att prata in Sverigedemokraterna i riksdagen och skapa en dansk politisk situation i Sverige. Men i diskussionen om Sabunis senaste utspel om sänkta löner och kortad föräldraförsäkring för invandrare får vi inte tappa bort hur väl denna syn hänger samman med den politik regeringen faktiskt för.

Ett demokratiskt dilemma

Om du frågar människor generellt så säger de i regel att de vill ha hårdare straff. Om de däremot får ta ställning till faktiska rättsfall visar det sig tvärtom att folk i praktiken ofta vill ge lägre straff än de som faktiskt skulle ha utdömts. Det är det för mig föga överraskande resultatet av en studie genomförd av kriminologerna Kristina Jerre och Henrik Tham som idag presenteras i DN.

Var det butlern som gjorde det?

Kanske var det otaliga Agatha Christie-deckare och Cluedospel som gjorde associationerna ofrånkomliga. Men formuleringen “butlerliknande tjänster … likt conciergeservice på flygplatserna” vilket i tidningarnas rubriksättning blev till “butler” har onekligen blivit ordet för dagen. Som jag skrev om tidigare idag väckte Ilja Batljan och Carin Jämtins förslag om ett mer offensivt användande av utrymmet i och runt kollektivtrafiken för att tillhandahålla olika vardagstjänster först en storm av indignation. Därefter lugnade sig känslorna något, och åtminstone den moderata motargumentationen nu när kvällen gått över till natt är inte bara att de i princip stödjer socialdemokraternas förslag utan till och med att de redan är genomförda!

Sällan har så många borgare på så kort tid reagerat så kraftigt emot ett förslag som är så bra

Ett förslag som går ut på att realisera enorma kommersiella värden som idag är underutnyttjade, på ett sätt som dessutom löser ett stort vardagsproblem för många hårt pressade stockholmare och som lök på laxen inte heller drar undan resurser från andra angelägna ändamål (utan förmodligen snarare tvärtom) – det kan väl ingen vara mot? Jo, det kunde man, visar de kraftiga borgerliga reaktionerna på Carin Jämtin och Ilja Batljans briljanta förslag om ett mer offensivt användande av de enorma tillgångar Storstockholms lokaltrafik (SL) idag besitter.

Begåvat om moderaternas politiska språk

Lena Andersson skriver idag en oerhört begåvad kolumn i DN. Kärna eller frukt kallar hon den, och det anspelar på den diskussion om "välfärdens kärna" som under det senaste året förts allt högljuddare från borgerlig håll (jag skrev tidigare om upprinnelsen av den till exempel här och här). Men mer än något annat är texten en väldigt fingertoppskänslig analys av framförallt moderaternas användande av det politiska språket. 

Så dödar moderaterna Stockholm, förortscentrum för förortscentrum

Moderaterna i Stockholms stadshus har under kaotiska former sålt ut ett stort antal av staden centrum till skandalomsusade företaget Boultbee. Oppositionen varnade tidigt för att det skulle gå illa. Det har det också gjort - se till exempel dagens DN här och här. Det här är ett riktigt tydligt exempel på hur det kan gå när blind moderat privatiseringsideologi möter krass vinstmaximerande hardcorekapitalism. Och för alla stockholmsväljare borde hela soppan vara en rejäl varningsklocka inför  valet om några veckor. 

Briljant konspirationsteori

"Don´t  mention the war". Det Fawlty towers-inspirerade rådet fick författaren Robert Harris när han mitt under brinnande Irakkrig var på middagsbjudning hemma hos dåvarande premiärministerparet Tony och Cherie Blair. Om han följde det då vet jag inte. Men när han några år senare skrev den politiska thrillern The Ghost (nyligen filmatiserad av Roman Polanski som Spökskrivaren) gjorde han det inte. Det är i fiktionens form en svidande uppgörelse med en lätt förklädd Blairs syn på USA, kriget mot terrorismen, den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna.

Politisk feghet i förbifartsfrågan?

Efter en rödgrön valseger i höstens val kommer stockholmarna få folkomrösta om huruvida kringfartsleden Förbifart Stockholm ska byggas eller inte. Det är resultatet av oppositionspartiernas överenskommelse om infrastrukturen. Denna lösning irriterar borgerligheten. Igår gick folkpartisten Lotta Edholm på sin blogg till attack mot socialdemokratiska stockholmspolitikern Carin Jämtin och kallde henne för “lealös”. Det huvudargument som antyds är att överenskommelsen är ett exempel på politisk feghet. Det är ett argument som förtjänas att borras lite djupare i.

Kränkta medelålders högermän

Göran Skyttes krönika i dagens SvD skulle med några små justeringar mycket väl kunna vara en mediekritisk text från säg Bang eller Arena eller annan valfri progressiv tidskrift. En rätt dålig sådan, förvisso, men ändå. Greppet att genom en lite anekdotisk mix av populärkulturella och politiska referenser måla upp en bild av ett strukturellt förtryck riktat mot en minoritet eller annan grupp människor känns onekligen igen. Den politiska strategin att framställa sig själv och sina gelikar som offer är ingenting som den politiska vänstern har monopol på.