Det pågår just nu en hetsig debatt om huruvida Stockholm bör gå i Malmös fotspår och inför ett sprutbytesprogram för narkotikasmissbrukare. I Malmö är programmet mycket populärt och tillskyndarna pekar bland annat på det faktum att den skånska staden sluppit den HIV-epedemi som drabbat alltför många andra. I Stockholms läns landsting håller dock alliansen med ansvarigt landsingsråd Birgitta Rydberg (fp) än så länge emot, även om opinionen även inom den politiska högern är splittrad.
Socionomen Nils Stenström kommer inom kort att lägga fram en doktorsavhandling i vilken har tar ett omfattande grepp om frågan. Han har gått igenom Malmömottagningens verksamhet under de senaste femton åren och bland annat gjort nästan 500 intervjuer med missbrukare (läs mer i SVD). Hans resultat är tyvärr rätt nedslående för alla parter i sammanhanget; det finns å ena sidan inget som visar att sprutbytesprogrammet ökar nyrekryteringen av missbrukare vilket kritikerna hävdat, å andra sidan hävdar Stenström också att nyttan av programmet i form av minskad spridning av olika sjukdomar samt ökad kontakt med socialtjänsten är tämligen obefintlig.
Stenströms avhandling är ännu inte framlagd och säkert kommer resultaten att ifrågasättas och diskuteras. Vad jag tror är viktigt att hålla i huvudet innan man kastar allt vad sprutbytesprogram i papperskorgen är att det faktiskt finns en lång och gedigen praktisk erfarenhet i inte minst Malmö som tvärtom pekar på goda resultat. Dessutom så är det också viktigt att komma ihåg att Stenströms resultat faktiskt också tar loven av de kraftfullaste motståndarargumenten. Så även om det finns saker som kan göras bättre (exempelvis arbetet med att förmedla kontakt mellan socialtjänst och missbrukare) innebär detta på intet sätt att hela idéen måste förkastas.
En fördjupad och saklig debatt bortom prestigefulla låsningar tjänar dock alla på. Jag tycker att de positiva erfarenheter Malmö själva säger sig ha gjort är tillräckliga för att även Stockholm ska inleda ett liknande arbete. Men då måste man självklart ta hänsyn till alla de utväreringar som gjorts, och då inte minst Nils Stenströms. För säkert finns det saker som kan göras bättre, och då vore det ett svek mot länets missbrukare att inte ta lärdom av detta.
Andra bloggar om: sprutbytesprogram, drogpolitik, missbruk, missbrukare, stockholms läns landsting Birgitta Rydberg, politik och annat intressant
1 kommentar:
Stenström har ju studerat just Malmö och konstaterat att det inte fungerar. Men du menar trots det att Malmös "praktiska erfarenhet" motiverar programmet. Malmö har alltså uppnått resultat som inte går att mäta i Stenströms undersökning? Vilka exempel kan du ge på det för oss som inte har läst Stenströms avhandling?
Att man i Stockholm borde inleda ett försök baserat på någonting som bevisligen inte fungerar tycker jag verkar dödfött. Borde man inte som missbrukare känna sig mer sviken om en del av den budget som ska användas för att hjälpa en går till saker som bevisligen inte funkar?
Skicka en kommentar