måndag, oktober 01, 2007

Hur bra är den svenska sjukvården?

En gång i forntiden (eller 1973) var Johan Hjertqvist viceordförande i fria moderata studentförbundet. Efter det har han hunnit jobba på timbro och varit privatiseringsarkitekt i Stockholms läns landsting. Sedan några år tillbaka driver han istället en europeisk tankesmedja (eller do-tank, som de själva säger) som heter Health consumer powerhouse. Och det är i denna roll han nu är ansvarig för det europeiska sjukvårdsindex som nu även DN skriver om ("Sverige faller i vårdrankning").

Att Hjertquist alltså är en person fast förankrad i den borgerliga myllan och att hans bolag har en tydlig politisk agenda gör nu inte att man på förhand kan diskvalificera den aktuella rankningen. Tvärt om tycker jag att det finns en hel del att ta fasta på. Sverige tillhör enligt rankingen ett absolut "toppkluster" av europeiska länder som tävlar om "excellens". Men den svenska positionen beror i stort sett enbart på den medicinska kvaliteten, när det gäller tillgängligheten ligger vi däremot lägre bak. Om vi hade haft samma tillgänglighet i vården som exempelvis Tyskland, står det i rapporten, skulle Sverige toppa rankingen med råge.

Och detta är någonting värt att fundera över (jag har också gjort det här på bloggen, exempelvis i det här inlägget). Utmaningen för svensk sjukvårdspolitik är nu att öka tillgängligheten/förbättra bemötandet eller helt enkelt öka populariteten på den erbjudna vården, utan att för den sakens skulle tumma på den medicinska kvaliteten eller den höga graden av jämlikhet som präglar det svenska systemet.

I det arbetet kan naturligtvis rankingar som den Health consumer powerhouse gör vara ett välkommet hjälpmedel. Undersökningen kan också vara bra i så måtto att den tar loven av en del av den mer vulgära kritik mot det svenska sjukvårdssystemet som till och från formuleras från borgerligt håll. I det sammanhaget kan Hjertquist politiska bakgrund till och med vara en fördel.

Men när det gäller vilka politiska lösningar som är att föredra så tror jag att ett mått av källkritik kan vara nyttigt. Allt är inte guld som heter flådiga saker på engelska. Och det tror jag att den fortsatta debatten mår bra av att ha i huvudet.

UPPDATERING: Theo Bodin är betydligt hårdare än jag, och han levererar en rejäl sågning av undersökningen. Exempelvis lyfter han fram det faktum att franska läkare skriver ut tre gånger så mycket läkemedel som tyskarna, men också en hel del annat. På det hela taget en mycket intressant läsning, full med högintressanta länkar, du hittar det inlägget här. SLUT PÅ UPPDATERING

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

1 kommentar:

A-K Roth sa...

Bra. Själv är jag alltid stolt när man i USA använder sig av svenska innovationer inom medicin. Jag "bröstar mig" (pun intended) när jag tänker på att man på Huddinge Sjukhus för 20-30 år sen var i förgrunden för "fine-needle aspiration biopsy" för diagnos av bröstcancer eller när jag är på sjukhus och får dra nytta av en svensk uppfinning som gör att patienten kan självdosera smärtstillande med en knapp på en droppmaskin. Att diagnosera och ställa tillrätta problem om tillgängligheten borde också vara överkomligt. Bara det prioriteras.