USA är det land i världen som spenderar mest pengar per invånare på sjukvård (6 697 dollar per person). Trots det står 46 miljoner amerikaner utan sjukförsäkring – varav nio miljoner barn. Det sägs att 18 000 personer dör varje år i landet på grund av att de inte har försäkring. Och av de stora summor som läggs på sjukvården så ser vi att hela 31 procent (nästan en tredjedel) försvinner i administration.
För knappt en vecka sedan var jag på förhandsvisningen av Michael Moores ”Sicko”. Min första reflektion var att filmen egentligen inte handlade om sjukvård, den handlade om marknaden. Marknaden i form av ansiktslösa byråkrater som försöker hindra människor från att få ut sina försäkringspengar, som stoppar småbarnsföräldrar med sina dödssjuka spädbarn i famnen från att få den vård de behöver eftersom barnet är försäkrat på ett annat sjukhus. Alltså en helt annan men betydligt verkligare marknad än den vi möter i de nationalekonomiska teoriböckerna eller den högerliberala agitationen.
Och den stora behållningen från filmen blir alltså detta. Denna verkliga marknad är sällsynt illa skickad att hantera sjukvården. Och den insikten har, precis som SvD skriver, bäring även på svensk debatt.
Mer om mina intryck av filmen Sicko skrev jag här. Och mer om svensk sjukvårdspolitik har jag skrivit bland annat här, här, här och här.
Och PS; nej, det finns delar i Sicko som man nog ska ta med en nypa salt. Bilden av den kubanska sjukvården är en sådan. Men dessa små skönhetsfläckar får inte skymma bilden av det stora hela. För den är viktig. DS
Andra bloggar om: sicko, michael moore, sjukvård, usa, sjukvårdspolitik, ideologi, nyliberalism, marknaden, välfärd och annat intressant
7 kommentarer:
"ansiktslösa byråkrater"
Ja, för några sådana finns inte i den svenska statsapparaten. Eller?
För bara några månader sedan vägrade VC ta emot min dotter när hon hade öroninflammation. Anledningen? Hon är skriven på annan ort. Till sist tjatade jag mig till en tid, men det är långt ifrån alla som orkar stå emot landstingets pappersvändare. Öroninflammation är förvisso inte livshotande. Det är däremot en hjärntumör.
En stor anledning till att administrationskostnaderna är så höga i USA (Hur mycket går förresten till administration inom den svenska sjukvården?) är de enormt dyra ansvarsförsäkringar som sjukhuset tvingas teckna för sin personal. Demokraterna har motsatt sig alla försök att minska skadeståndshysterin som råder i USA.
Det är nog inte så många i ankdammen hemma som känner till detta.
Att demokraterna i USA är de som vill ha kvar lagstiftningen med helt ohemult stora skadestånd (ni vet sådana som man ständigt får höra både skrönor och sanna historier om i Sverige)
Att en av demokratiska partiets största bidragsgivare är advokatssamfundet (som förstås tycker att detta ovan är en alldeles utmärkt ordning)
Att GW Bush ville åtgärda kostnader för skadestånd och försäkringar mot dessa inom sjukvården, men att han inte fick ignom detta bla pga massivt demokratiskt motstånd.
Istället får vi ta del av tarvlig tabloidjournalistik om USA, där knappt en siffra, än mindre några sammanhang, är rätt redovisade.
Möjligen kan folk här dra sig till minnes att demokratiska presidenter/kandidater nästan alltid är advokater eller jurister ...
Varför ska man ta avsnittet om den kubanska sjukvården med en nypa salt ?
"Alltså en helt annan men betydligt verkligare marknad än den vi möter i de nationalekonomiska teoriböckerna"
Riktigt så illa ställt med ekonomiundervisningen är det inte. Huvudskälet till att det amerikanska systemet fallerar är assymetrisk information; grundkursen i nationalekomi har länge omfattat ett avsnitt om det.
Tobias, skojar du eller är du på riktigt?
Kanske för att Kuba är en totalitär diktatur där all information regisseras av regimen. Detta var ett lysande exempel på propaganda och dumt folk går på det. Vanliga kubaner har inte tillgång till kvalificerad sjukvård. Oberoende organisationer som Amnesty och Läkare utan gränser får inte verka på Kuba och därför har vi bara regimens ord på att de är snälla med folk. Så länge flyktingströmmarna är större från Kuba till USA än vice versa har den kubanska regimen ingen trovärdighet.
Det skulle nog inte vara någon konst att samla ihop något dussin gamla och multisjuka i de illröda norrlandslandstingen som förgäves väntat i åratal på höftledsoperationer och utprovningar av hörapparater. Om man sedan skickade dem till någon diktatur som i utbyte mot god PR gav dem förstklassig vård så skulle du förstås blunda för den diktaturens övergrepp också, eller? Nordkorea är kanske intresserada av att visa hur bra socialismen fungerar där.
Förhoppningsvis var du ironisk och glömde smileyn, eller så är du bara dum i hela huvudet.
Daniel, mittåt. Visst finns det nationalekonomer som ägnat både kraft och tid åt att förklara varför den "teoretisk" och den "verkliga" marknaden inte sammanfaller. (Jag har själv vid ett otal tillfällen försökt framhålla det här på bloggen i hård polemik mot diverse högerliberaler, så det var lite slarvigt av mig att formulera mig så svepande.)
Kontentan blir naturligtvis densamma. Marknaden är dålig för sjukvården. Med tillägget att det också finns en och annan nationalekonom som kan förklara varför.
20/20 har en jämförelse mellan det amerikanska och kanadensiska försäkringssystemen. Michael Moore är även med.
Jag säger bara: sälj ut, privatisera!
Skicka en kommentar