Sista dagen på föräldraledigheten

För bara några minuter sedan somnade Ingrid i min famn, och jag gick försiktigt och la henne att sova förmiddag i hennes lilla säng. I morgon vid den här tiden kommer det vara Ingrids mamma som är hemma och gör samma sak, samtidigt som jag sitter på ett kontor i Gamla stan och desperat försöker komma ihåg hur det egentligen var jag gjorde. För idag är sista dagen på min pappaledighet

Med tanke på hur jag själv känner det just nu är det väldigt svårt att förstå att nyblivna föräldrar tar ut färre och färre dagar av sin föräldraförsäkring (se mer i DN). Under hela nittiotalet har antalet ej uttagna dagar ökat med ungefär en om året i snitt. Och det är visserligen bra för statskassan. Men man frågar sig samtidigt varför.

En faktor kan utan tvekan vara att vi pappor är dåliga på att ta ut vår del. För mig har det känts så självklart att jag inte ens reflekterat över det; men jag påminns ständigt om att man som föräldraledig far (åtminstone om man är det en längre tid) faktiskt fortfarande är lite av ett undantag. Men samtidigt så upplever jag verkligen att det där är på väg att förändras. Efter min egen tid som pappaledig kan jag bara hoppas att förändringstakten snabbas upp - för pappornas egen skull!

Jag har medvetet inte skrivit så mycket om själva föräldraskapet här på min blogg (mer än vid något enstaka tillfälle, eller kanske lite anekdotiskt). Mest för att bloggen faktiskt under denna period väldigt mycket har fungerat som ett fönster mot vuxenvärlden, samt för att det är lite svårt att dra gränsen för när det blir för personligt. Samtidigt har jag heller inte hymlat med att jag varit hemma. Och det är klart att dessa erfarenheter (dels att faktiskt bli förälder naturligtvis, men också att vara hemma under en längre period) på olika sätt påverkat mig som person och vem jag är - något som såklart går igen i annat jag skriver.

När jag nu går tillbaka till arbetslivet så kommer jag ju fortsätta att vara pappa. Men livet kommer också att på många sätt te sig annorlunda. Hur det kommer att påverka mitt bloggande vet jag helt enkelt inte. Men de ämnen jag skriver om kommer ju att finnas kvar. Och mitt engagemang med. Så visst kommer Sjölander att leva vidare.

Men jag vill ändå passa på att tack alla er som hängt med mig här samtidigt som jag varit hemma med Ingrid. Fan vad kul det har varit. Och vi ses. När den yrkesarbetande småbarnspappan Sjölander börjar ta plats i bloggosfären.

PS: Att blogga är faktiskt inte ett soloprojekt. Jag har naturligtvis fått hjälp också. Bilden föreställer Ingrid när hon gör lite research åt pappa. DS

Andra bloggar om: föräldralediget, pappaledighet, bloggande, bloggosfären, och annat intressant