måndag, oktober 22, 2007

This is England


Det är något speciellt med att se en film som haft premiär för länge sedan i en nästan tom salong i en förort någonstans. På ett sätt tycker jag att det är rätt mysigt. När massorna sitter och aksflabbar till någon premiärrulle om en tecknad råtta i den stora salongen bredvid sitter du där tillsammans med några andra par och tänker att den här filmen har vi faktiskt velat se hela tiden men vi har inte kommit iväg och du vet hur det är och nu sitter vi trots allt här.
Hursomhelst. I helgen kom vi (jag och min fru) iväg och såg This is England. Vi såg den i gamla ärevördiga biografen Fontänen, dock inte i den stora klassiska salongen utan i en av de nybyggda moderna "filmstadsalongerna" som sprängts in under själva Vällingby torg.
Och filmen var naturligtvis fullkomligt lysande. Trots att jag egentligen inte har några som helst personliga relationer till det tidiga åttiotalets Thatcher-England så är det uppenbart hur mycket denna tid ändå har påverkat mig. I alla detaljer; frisyrerna, kläderna, musiken, attityderna, så tyckte jag på något obegripligt sätt att jag kände igen mig. I bilden av regngråa industristäder med ska-musiken dånandes ur de halvpissiga högtalarna, där klassklyftor och rasism splittrar en allt hårdare trängd arbetarklass, på något sätt känns det som så väldigt hemma.
För det är klart. Den brittiska arbetareklassen har en kraftig kulturell påverkan inte minst på Sverige. I allt från fotbollskultur till musik. Och Margaret Thatcher är därför en politisk symbol även här. Kanske till och med mer än den tidens andre store högerpolitiker, Ronald Reagan. (Det slog mig häromkvällen när jag satt och läste Brett Easton Ellis senaste, och han menade att American Psycho var en skildring av Reagan-erans USA, att jag hade mycket svårare att förhålla mig till vad detta innebar än om man istället talat om Thatchers England.)
Dessutom är This is England en mycket rörande film. Och underhållande. Och viktig. Vilket visades inte minst av den andäktiga tystanden som fyllde salongen när eftertexterna började rulla ner. Så även om vi var få där, så tror jag att vi insåg att det var något stort vi varit med om.
(Ja, och med detta menar jag att du absolut ska pallra dig iväg till biografen om du inte redan har gjort det. Och om det inte är aktuellt ska du åtminstone kosta på dig en DVD-hyra hos den lokala handlaren när det väl beger sig. Det är den värd. Alla gånger.)
Läs mer om själva filmen i DN, mer DN, SvD, Sydsvenskan, Wikipedia. Fler bloggar om filmen hittar du här.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Fredde här. Tycker du illa om Maggie?

Anonym sa...

Fredde här. Tydligen självklart. Låt mig påminna om att hon räddade England från ruinens brant.

Johan Sjölander sa...

Sorry fredde, menade inte att inte svara. Nä, jag är inte vidare förtjust i "Maggie". Dels pga relationen till apartheidregimen i sydafrika, del pga tedrickandet med Pinochet men samt kanske mest eftersom jag - som du kanske har noterat - varken har särskilt mycket till övers för de nyliberala dragen i hennes ekonomiska eller de konservativa dragen i hennes sociala politik.

Per Hagwall sa...

Ändå blev hon av det brittiska folket vald tre gånger, och svenska media och proffstyckare stod som fågelholkar varje gång.

Du kan ju också notera att Blair inte blev vald och återvald på att göra återställare till tiden före Thatcher.

Ali Esbati sa...

Att Thatcher "räddade England från ruinens brant" hör till de mest bisarra påståenden jag hört. Thatcher förstörde det brittiska samhället och den brittiska ekonomin så grundligt att såren inte kommer att vara läkta än på ett bra tag. En hel generation britter hamnade i fattigdom och misär, järnvägsnätet pajade, elnätet blev så dåligt underhållet att det blev jättelika strömavbrott flera gånger, klyftorna växte monumentalt, you name it...

http://esbati.blogspot.com/2007/03/upp-ur-svackan.html

Anonym sa...

Jag tycker faktiskt inte att filmen var särskilt bra. Det var som någon Suzanne Osten-film jag såg när jag gick i plugget, skinnskallenassarna var inte bara nassar utan dessutom fullständigt trasiga inombords, alternativt extremt udda typer. Lite väl övertydligt.

Anonym sa...

Hej kan någon formulera filmens budskap med en enda mening?