söndag, oktober 14, 2007

Minskar låg skatt viljan till välgörenhet?

Alltid lika lysande Johanna Graf gör en slående iakttagelse på sin blogg. Hon kommenterar insamligen till Världens barn som nu pågår och konstaterar: "Den kommun som var bäst på att öppna plånboken för Världens barn förra året, var fattiga lilla norrlandskommunen Sorsele, där varje invånare gav 96 kronor. Solna gav 34 öre och blev med det tredje sämsta kommun i Sverige på att skänka pengar. Trots lägst kommunalskatt."

Från borgerligt håll hör man rätt ofta påståendet att det svenska skattetrycket gör att människor väljer bort den frivilliga välgörenheten. Och det är sant att vi i Sverige valt en samhällsmodell där du inte ska vara beroende av enskilda människors välvilja för att kunna leva ditt liv under drägliga omständigheter.

Men som de boende i Sorsele visat; detta innebär inte att det finns ett samband mellan skattkvot och vilja att hjälpa till. Snarare verkar det alltså vara tvärtom. Och som Johanna också konstaterar; "I länder där skattesystemet är uppbyggt så att man inte betalar så hög skatt och istället själv betalar för olika välfärdstjänster, finns ofta också en stark tradition av välgörenhet. Om det är dit vi är på väg i Sverige, vilket jag i mörka stunder befarar, så måste nog de resursstarka människornas filantropiska ådra börjar banka litet hårdare..."

Kanske handlar det inte så mycket om skatt kontra välgörenhet? Kanske handlar det snarare om egoism kontra solidaritet? Det skulle i sådana fall kunna förklara att människor som röstar för en låg kommunalskatt också är mer ovilliga att sklijas från de egna slantarna när det gäller välgörenhet.

En intressant fundering är det hursomhelst. Läs, läs, läs.

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

9 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, det är en intressant fundering. Men ska man göra en bedömning som Johanna Grafs på en enda insamling som går i SR's regi? För att bedöma en kommuns givmildhet borde man nog räkna ihop samtliga donationer inom kommunen. För övrigt räcker det nog inte med att tala om "insamlingar". Folk kan ha gett till välgörenhet utan att det faller under typen "insamlingar". Jag tycker det låter lite korttänkt, jag. Finns det någon person eller rörelse i lilla Sorsele som kan tänkas he gett en stor, stor donation som ger Sorseles per capita ett sånt utslag? Kanske finns en annan förklaring än skattesatsen?

P.S.Själv skulle jag nog säga "tack, men nej tack" till någon insamling från SR då jag just nu är besviken på SR som annoncerat ut en pjäs på radioteatern på ett sätt som för tanken till gammeldags blodskymfsantisemitism. En ändring i utannonseringen blev inte bättre. Tvi!

Skatt är Stöld sa...

Både Bill Gates och Warren Buffet har skänkt bort tusentals miljarder till välgörenhet medan vi inte ser liknande gåvor från Sveriges rika. Jag tror det delvis beror på att det inte skapas lika många nyrika i Sverige. Det är mest gamla släkter som Wallenberg, Bonnier, Stenbeck mfl. som hänger kvar generation efter generation. De vill inte sälja ut släktgodset.

Och det är sant att vi i Sverige valt en samhällsmodell där du inte ska vara beroende av enskilda människors välvilja för att kunna leva ditt liv under drägliga omständigheter

Och istället bli beroende av blanketter, regelverk och budget-politisk "välvilja". Jag tror det är bättre att det finns mycket cash ute bland folket. De kan se var behoven finns och man kan snabbt få ihop insatser när det behövs. Det finns i Sverige en övertro på att allt ska lösa sig bara för man stiftar en lag eller inför ytterligare en skatt.

Solidaritet är det ömsesidiga beroende där människor frivilligt väljer att hjälpa varandra med vetskapen om att nästa dag kan det vara jag som är i nöd. Om politiker går in och tar pengar med tvång/våld så förstör man solidaritessampspelet och man minskar även förståelsen för hur andra kan ha det.

Ju mer stat desto hårdare samhälle. Ondska föder ondska.

Anonym sa...

Fredde här.

skatt är stöld: Just Wallenbergarna driver en för forskningen viktig stiftelse.

Sjölander: Om privatpersoner fick behålla mer av sina pengar så skulle i alla fall förmågan till välgörenhet öka. Och så stor skillnad kan det ju inte vara i skattetryck mellan Solna och Sorsele.

Anonym sa...

Nä, de hade nog bara annat att göra i Solna. Dessutom har man på många platser i landet sett det som en kommunal grej att göra bra ifrån sig. Jag kan inte tänka mig att man ens varit närheten av den tanken i Solna?

Anonym sa...

Sedan, Johan, tror jag varken låg eller hög skatt påverkar viljan till välgörenhet. Givmildheten är nog mer individuell än så. Folk ger om de vill ge, tror jag. Däremot kan det ju sporra om man kan dra av donationer på skatten. Men det leder också till underligheter.

Men jag tror inte exemplet Sorsele/Solna i ett fall bevisar någonting.

Per Hagwall sa...

Eller så tittar inte Solnabarnen på tv...

Vi var hemma hos ett par släktingar i går, de hade suttit och tittat på Världens Barn-galan när de plötsligt såg sitt eget namn flimra förbi som givare. Det visade sig att det var den nioåriga dottern som utan att fråga hade ringt flera gånger och "skänkt" fjortonhundra spänn - gubbarna och tanterna på tv hade ju sagt att man skulle ringa in pengar, ingenting om att man skulle kolla med den som hade abonnemanget...

Johan Sjölander sa...

AK - nä, bevis är det nog inte frågan om. Men kanske någon typ av tankeställare?

Per - ja jösses. Företagsam nio-åring, måste jag säga. 1400 spänn. Tur att det gick till något välgörande... (man får väl vara glad att det inte var Idol eller nått sånt ni tittade på).

Anonym sa...

Man får hoppas lill-tjejen var från Solna och inte från Sorsele...

Unknown sa...

Att döma av listan på svt.se så handlar det ju snarare om landsbygd kontra storstad.

Jag tror jag väntar på en marginellt mer underbyggd undersökning innan jag drar mina slutsatser om egoister kontra solidariker. Att man inte tycker en helkväll SVT är en värdig avslutning på arbetsveckan känns inte som en signifikant vattendelare...