Senaste Neo inspirerar (faktiskt)

Jag är egentligen inte vidare förtjust i timbroborgerlighetens så kallade flaggskepp Neo. Dels för att jag inte gillar den politiska linjen, naturligtvis, men också för att jag handen på hjärtat tyckt att tidningen alltför ofta varit rätt trist och oengagerande. Men det senaste numret - med temat "detta måste göras" - var faktiskt rätt inspirerande.

Inte för att jag plötsligt bytt åsikt och håller med. Nä, tvärtom. Den politiska linje som Neos redaktion nu driver är något jag är beredd att bekämpa med kraft. Ska man sammanfatta det budskap som genomsyrar tidningen är det att man nu vill låta medelklassen slippa ansvaret för den gemensamma finansieringen av välfärden. Detta beskrivs på modernt nyspråk som att "öppna upp för alternativa finansieringslösningar" men vad det i praktiken betyder är att man inte tycker det är värt det att låta alla få del av den kvalitet på vård, skola, omsorg som framtidens (medelklass)-medborgare kan antas efterfråga.

Men det är befriande med en politisk tidskrift som faktist vågar tycka något, något konkret. Istället för postmoderna flummerier presenterar Neo handfasta handlingsalternativ; det här och det här och det här borde göras. Tänk om vänsterns intellektuella skulle våga sig på samma sak. Istället för att klaga på att "politikerna" saknar "visioner" faktiskt sätta sig ner och göra sitt jobb - utifrån en bildad och teoretisk grundsyn presentera möjligheter och alternativ som på riktigt är möjliga att genomföra.

Och på tal om Arena - jag läser på Svenssons blogg att det tydligen framfördes en viss kritik mot den tidskriften på Skåne socialistiskt forum. Och det är tyvärr inte särskilt underligt. En vänstersinnad person som faktiskt vill förändra verkligheten riskerar att bli mer konfunderad än inspirerad av merparten av det som skrivs där.

Tur då att det finns sådana som Katrine Kielos (som visst precis vann något fint pris, grattis säger jag!). Ska den politiska vänstern komma tillbaka i någon bredare mening än bara rent kortsiktigt opinionsmässigt krävs det skarpa hjärnor och vassa pennor som förmår formulera framtidens progressiva politik. Och som åtminstone någon gång vågar vara konkreta (för vänner och bekanta, det är inte fult med politik, inte ens om man är en politisk skribent).

Som sagt. Ur det perspektivet är faktiskt Neo inspirerande. Som motbild. På dem bara.

Andra bloggar om: politik, media, neo, arena, kultur, katrine kielos, idedebatt, och annat intressant