Vi tar det långsamt och försiktigt så att alla hänger med. ”Nya” moderaterna vann riksdagsvalet i fjol. Inte ”gamla” moderaterna. Inte ”borgerligheten”. Inte den traditionella svenska ”högern”. Utan de ”nya” moderaterna, där det som var ”nytt” faktiskt i hög utsträckning var att de inte längre var moderater. Tvärtom var ”nya” moderaterna närmast socialdemokrater, lite yngre, lite nyare och framförallt med betydligt färre Göran Persson.
Så den artikel tolv kristdemokrater idag skriver på SvD Brännpunkt - där de kräver rättning höger - må vara ärligt menad. Kraven på en mer tydlig högerpolitik kommer säkert från hjärtat. Men den kommer sisådär tio månader för sent. Mest uppenbart blir det när artikelförfattarna indignerat skriver att ”[d]essa exempel gör att många av oss som slet för en ny alliansregering förvånat tvingas konstatera att Fredrik Reinfeldts ’nya moderater’ har utvecklats till en dålig kopia av ’arbetarpartiet’.”
Och det är möjligt att det finns en massa kristdemokrater som först nu har upptäckt detta. Annars kunde man tycka att det faktum att Reinfeldt faktiskt kallar sig för ledare för ett nytt arbetarparti skulle kunna ha gett någon typ av ledtråd. Att det stod på valaffischer, reklamutskick, i debattartiklar och så. För ja, kära artikelförfattare, moderaterna försöker likna (s). Och faktum är, att det var därför de vann valet.
Man kan inte vinna ett val på att i praktiken säga sig vilja föra mitten-vänsterpolitik, få en massa styrk i opinionen för att det sedan visar sig att det var mer traditionell högerpolitik man egentligen tänkte sig och sedan vara upprörd över att politiken ändå inte går tillräckligt långt åt höger.
Eller man kan. Uppenbarligen. Och då uppstår ett stort problem. För om det bara handlade om taktiskt spel och hur kristdemokraterna ska positionera sig inför nästa val vore det en sak (Hägglund kommer att få svårt att slå Olofsson som regeringens högerytter, men ok). Men om man tänker sig att detta också ska få återverkningar på regeringens politik är det en annan. För då kommer man nämligen genomföra åtgärder för vilka det faktiskt inte finns något folkligt mandat. Då har man lurat sig till valsegern.
Vi är många som hävdar att det är just detta regeringen har gjort, redan som det är. Dagens debattutspel visar att förståelsen för denna kritik i borgerliga kretsar är minst sagt ringa.
Andra bloggar om: politik, kristdemokratenra, moderaterna, nya moderaterna, det nya arbetarpartiet, regeringen och annat intressant
3 kommentarer:
Man kan lika gärna se det tvärtom. Socialdemokratin är idag ett utpräglat konservativt parti. Nya moderaterna är också konservativa. Det handlar i båda fallen om att man tagit avstånd från allt som kan uppfattas som radikalism.
För övrigt är det så märkligt när socialdemokrater pratar om liberalism som om det en ideologi till höger om konservatismen. Det är politiskt nyspråk så det förslår.
Sjölander skulle ju kunna åka till Danmark, där heter ju det liberela partiet Venstre. Lite svårare att introducera politiskt nyspråk där förmodligen.
Kd:arnas utspel verkaar mer handla om en intern strid som syftar till att åstadkomma en rättning högerut för Hägglund. Men som du säger, det är trångt i högerfilen...
Skicka en kommentar