torsdag, augusti 16, 2007

Är det ojämlikheten eller mångfalden som splittrar oss?

Dagen publicerar idag en intressant artikel om den välkände forskaren Robert D. Putnams studier om mångfaldens betydelse för ett samhälles sammanhållning. Putnams forskningsresultat är nämligen att mångfalden minskar sammanhållningen. Samtidigt publiceras också en sorts replik från den svenske forskaren Bo Rothstein. Hans huvudsakliga invändning är att Putnam inte tagit hänsyn till exempelvis jämlikhetens betydelse.

Är det någonting som överallt verkar vara positivt för förtroende, så är det jämlikhet. Inte bara ekonomisk, utan också hur man blir behandlad av myndigheter. Putnam har gjort sig ett stort namn på hur dramatiskt det sociala kapitalet försvagats i USA. Men den starkt ökade ojämlikheten är helt försvunnen som faktor bland alla de orsaker till varför, som han lyfter fram” konstaterar Rothstein. Han levererar också en annan drapa, när han i Sverige har undersökt Putnams kanske mest kända tes, den om att det är det civila samhället som bygger sammanhållningen; ”… [j]ag fann till min egen överraskning att data pekade åt andra hållet: De offentliga myndigheterna spelar en viktigare roll än de enskilda organisationerna i att bygga förtroende.”

Få intellektuella torde ha spelat så stor roll för den svenska politiska debatten som Robert D. Putnam. Politiker från alla läger försöker använda sig av hans slutsatser; från socialdemokratiska folkrörelseromantiker till konservativa civilsamhällesvurmare. Och Putnam är en intressant forskare. Men det är i spänningen mellan hans resultat och Rothsteins invändningar som det verkliga politiska sprängstoffet finns.

Jag tror nämligen att Rothstein har rätt. Det är ojämlikheten som splittrar oss, som minskar förtroendet och som på det sättet gör samhället mindre funktionellt. Inte minst i debatten om det mångkulturella samhället är detta en nog så angelägen insikt.

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

5 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med om att det där med jämlikhetens betydelse inte fått tillräckligt utrymme. Annars så fångades min uppmärksamhet på din blogg mer av din fina dotter. Och du är pappaledig! :) Ja du verkar jämställd/jämlik!

ckrantz sa...

Av någon anledning kom jag att tänka på hur PJ i SVD skrev så lyriskt om värnamoliberalismen som framtiden för det civila samhället. Där alla känner alla och det oskrivna sociala kontraktet styr människor. Milsvidt från verkligheten i de svenska storstäderna förstås.

Det civila samhälle Putnam och andra drömmer om har aldrig existerat tror jag. Sen undrar jag om det inte är de lika möjligheterna som är viktigaste. Att oavsett vem man är eller var man kommer ifrån alla har samma möjligheter. Min defintion av jämlikhet :)

Jonas N sa...

Alltså, både Putnam och Rothstein har bra saker att säga om vad som får civilsamhället att hålla ihop, stärkas eller eroderas.

Men frågan om vad som orskar splittringar behöver nog sökas någon annan stans.

Det finns två saker som är helt centrala här:

1) Möjligheten att själv kunna påverka sin situation. Få saker är så nedbrytande som att springa i ett ekorrhjul där du inte kan minska farten men där du inte kommer någon annanstans oavsett hur mycket du kutar.

2) Att där finns dom som profiterar på att så split, att exploatera skillnader eller motsatser (riktiga, förmenta/upplevda eller skapade). Och där finns det iaf ganska stora krafter som försöker underblåsa ngt de kallar 'klasskamp' (vissa vill underblåsa könskamp också och åter andra främlingsfientlighet). Men sådana krafter lyckas bara om de ges möjlighet att exploatera folks rädslor eller oförstånd.

Jag hävdar att båda punkterna är sprunga ur vänsterpolitik. Både att folk bli fjättrade ekonomiskt och annat, utan möjlgiheter att genom egen insats komma till ngt bättre, och att konstgjorda motsättningar underblåses främst i syfte att bevara den egna maktbasen samt att skyla över att den ekonomiska fjättringen till störta del sker genom politiska hinder och pålagor ...

Anonym sa...

Att sammanhållningen minskar av ökad mångfald i samhället är ju ganska självklart. Putnams forskning kom ju inte med någon uppseendeväckande nyhet vad gäller det. Det som snarare förvånar är att även tilliten och sammanhållningen inom det olika kulturella och etniska grupperna i samhället tycks minska.

Vad som framförallt förvånar är att så få tycks förstå att mångfald leder splittring. Det verkar som många människor helt saknar erfarenhet och kunskap om hur människan fungerar.

Att sedan andra faktorer som jämlikhet i samhället har betydelse förändrar inte att mångfald splittrar. Jag skulle nog till och med påstå att ökad mångfald i sig leder till minskad jämlikhet.

Sverige är nog fortfarande ganska jämlikt om man jämför med andra länder. Men jag tror att denna jämlikhet har skapats till stor del just på grund av den etniska och kulturella homogenitet som kännetecknat vårt land till för bara några årtionden sedan.

Johan Nilsson sa...

Vem är Bo Rothstein? Om man kunde skapa tillit med offentliga myndigheter så skulle demokrati i Irak vara en smal sak. Eftersom myndigheter består av individer så borde rötterna till utbredd tillit finnas någon annanstans.

Putnam har givetvis kompenserat för ojämlikhet när han funnit stark korrelationen mellan hög diversitet och låg tillit. Han är inte vilken nybörjare som helst. Googla på putnam och diversity och läs några av hans egna kommentarer.