Diskussionen om CUF:s krav på en platt skatt har de senaste dagarna varit intensiv, inte minst här på min blogg (med anledning av ett inlägg jag skrev här.) Man kan säga att de som kritiserat mig har sagt att jag visserligen har rätt i sak, men att jag inte tagit hänsyn till vad det är CUF egentligen föreslår. Huvudpoängen med CUF:s förslag är nämligen inte – har jag fått veta – att skatten ska göras ”plattare”, utan att ett kraftfullt grundavdrag ska införas som främst gynnar de med låga inkomster.
Jag har i ärlighetens namn haft lite svårt att ta till mig detta. Som jag uppfattar det är nämligen det mest centrala i budskapet från ungcentern att skatten för dem som tjänar mest måste sänkas. Nu ger mig SvD:s ledarsida vatten på min kvarn. När de lyfter fram CUF:s krav som föredömligt är den försiktiga bedömningen att ett avskaffande av värnskatten kan vara det som ligger i tangentens riktning. Andra – något mer radikala – kanske talar om att ta bort hela den statliga inkomstskatten.
Jag har respekt för att många av de centerpartister som attraheras av förslagen från CUF faktiskt på allvar är ute efter att konstruera en ny skattepolitik med kraftiga progressiva inslag. Och som teoretiskt experiment har jag respekt för viljan att tänka fritt och nytt. Själv har jag lite av samma förhoppningar på den socialdemokratiska arbetsgrupp som under åren framöver ska titta på en ny socialdemokratisk skattepolitik.
Men om man inte ser att det som kan komma ut av en diskussion som lägger fokus på en skattepolitik där skatten blir mer platt, är kraftigt sänkta skattesänkningar för höginkomsttagare vilket antingen minskar utrymmet för liknande sänkningar för den som tjänar lite, eller utrymmet för högre ambitioner i välfärdspolitiken, den gör sig själv en otjänst.
PS: Nu drar jag till Örebro för att gästa SSU-kongressen några dagar. Ska bli kul att komma tillbaka som "gamling". Vi ses kanske där! DS
Andra bloggar om: platt skatt, plattskatt, skattepolitik, cuf, svd, politik och annat intressant
2 kommentarer:
Bloggen, den där Tomas, ger ett klokt argument mot plattskatt. En progressiv skatt i flera nivåer ger större utrymme för justeringar beroende på hur ekonomin ser ut. I ett plattskattesystem kan man egentligen bara justera i grundavdraget, vilket innebär att det vi sämre tidera alltid är de med lägst inkomst som får betala.
Plattskatt med stort grundavdrag ger en hög progressivitet på inkomstskatt. Däremot inte på övriga skatter.
Att säga att man blir begränsad i skattedesignen med plattskatt är inte helt sant, man har en massa andra skatter och avgifter att laborera med. Man kan dessutom ändra skattenivån.
Ett system med högt grundavdrag gynnar starkt låginkomsttagarna eftersom de ö.h.t inte betalar inkomstskatt utan bara moms, miljöskatter, arbetsgivaravgifter etc. Vid den inkomst när man sedan börjar betala plattskatten så blir det en stark progressivitet.
Man bör titta på vilka effekter skatteförändringar har. Låg skatt på okvalificerade och lågbetalda arbeten gör att personer som hamnar utanför arbetsmarknaden idag kan få ett jobb och ändå leva vettigt på en låg lön. Eller skaffa sig den erfarenhet som krävs för ett bättre jobb.
Högavlönade personer som får mer pengar lägger mer pengar på börsen, vilket gynnar investeringsklimatet och därmed arbetsmarknaden. Jag skulle också tro att de spenderar mer pengar på tjänster vilket höjer efterfrågan på arbete.
Skicka en kommentar