Liberaler mot konservativa i synen på USA?

USA är en revolutionär statsbildning, som föddes ur ett uppror mot den gamla imperiemakten. Dessutom är det ett samhälle byggt av utvandrare, människor som rent praktiskt ofta flydde undan fattigdom och förtryck hemma i den gamla världen. I detta frihetsarv ligger nog mycket av det som många inom vänstern – precis som många liberaler - åtminstone tidigare funnit attraktivt i landet i väster.

Det politiska stödet för USA ser som bekant annorlunda ut idag. Vad som slarvigt brukat betecknas som ”bombhögern” hyllar istället landet för dess militära förmåga att slå ner på skurkstater och terrorister runt om i världen. Så nu är det alltså imperiet USA som hyllas. Superstaten.

SvD lyfter idag fram Chalmers Johnsons senaste bok ”Nemesis” (se här). Det är den avslutande delen i hans så kallade ”blowback”-triologi (blowback syftar på den term som används av CIA för att beskriva oönskade biverkningar av amerikanska handlingar i utlandet.) Johnsons poäng är att det är just detta ”nya” USA, imperiet, kolonialmakten, som är det verkliga USA. Han belägger detta genom att inte minst peka på mängden amerikansk militär närvaro runt om i världen.

Och det är en intressant tes. Utifrån en svensk kontext är frågan bara vem som skulle påverkas av den. Högern har ju som sagt redan accepterat att USA är en superstat, och det är därför de gillar landet. Och den lilla gnutta kärlek vänstern till äventyrs skulle ha kvar lär inte påverkas av att det man redan visste blir understryket än en gång.

Men så blir jag lite överraskad, när jag tittar efter vilka andra som har kommenterar artikeln. Och hittar en i mitt tycke oväntat öppenhjärtig och genomtänkt kommentar i ämnet från den tecknande bloggaren Attila, en person som sällan befinner sig i den vänstra ringhörnan. Han visar sig tillhöra den lilla gruppering som faktiskt gillar USA för vad det en gång var och nu uttrycker allvarligt bekymmer över den utveckling som nu sker (alltså ganska exakt min egen hållning, för övrigt). En riktigt läsvärd kommentar, du hittar den här.

Den politiska högern här i Sverige slits mellan ett antal olika ideologier. Konservativa står mot liberaler, och olika typer av liberaler står mot varandra. Fortfarande kan de enas eftersom de alla ser rött så fort de hör ordet ”sosse”. Men man kan inte i längden bygga en politisk identitet på att bara vara mot, inte ens om fienden är något så formidabelt som den svenska socialdemokratin.

Sprickorna verkar hittills mest ha begränsats till synen på övervakning och den personliga integriteten. Det är helt enkelt acceptabelt för personer till höger att vara kritisk mot regeringen i dessa frågor (så länge man aldrig glömmer bort att påpeka att det var Bodström som uppfann övervakningssamhället, frestas jag att tillägga).

Men kanske är Attilas inlägg ett tecken i tiden. Kanske kommer även andra grundläggande sanningar nu att börja ifrågasättas. Även om det innebär att man, som Attila, hamnar på direkt kollisionskurs med inte bara den sittande regeringen, utan också stora delar av den ”liberala” bloggosfären. Även för oss som inte kallar oss höger finns anledning att följa den diskussionen med visst intresse.

Andra bloggar om: USA, Attila, konservatism, neokonservatism, liberalism, högern, ideologier, politik och annat intressant