Att det föreligger någon typ av akademiskt krig mellan namnkunnige Bo Rothstein å den ena och kontroversielle forskaren Eva Lundgren å den andra sidan torde få ha missat. Att det också finns tydliga politiska övertoner i denna konflikt är också svårt att undgå. Rothsteins korståg är nämligen bara en del av en större helhet, där måltavlan är vad han uppfattar som en genompolitiserad feministisk genusforskning (om detta sedan i grunden handlar om politik eller är en del i en kamp om begränsade forskningsresurser låter jag vara osagt.)
Hittills måste jag säga att jag inte varit alltför imponerad över Lundgrens insatser i denna skärmytsling. Ibland tycker jag hennes försvar för en mer kvalitativt inriktad forskning verkar ha gått ut på att ösa på med ännu mera snömos – en minst sagt kontraproduktiv strategi alltså. Men nu verkar det faktiskt som om det har blivit lite av ombytta roller. För i det senaste replikskiftet (på DN-debatt såklart, var annars?) är det Rothstein som målar bredast och Lundgren som svarar närmast sakligt (om än med en del svavelosande värdeord och hårda beskyllningar men herregud, är det akademisk strid så är det).
För låt oss titta på beskyllningarna Rothstein riktar mot Lundgren (beskyllningar som alltså inte bara ska göra att Lundgren fråntas rätten att forska, utan att hela hennes lärosäte bör läggas ner). Fetningarna i citaten nedan står jag för.
1) BR: ” Efter det att hon i Sveriges Television i maj 2005 uttalat att 100-tals barn i Sverige ritualmördats i sexuella orgier, beslöt universitet att inleda en granskning av hennes forskning för att se om oegentligheter förelåg som kunde föranleda en anmälan till Vetenskapsrådet.”
EL: ”Det jag har sagt, är att jag har samtalat med hundratals barn och vuxna om rituellt våld. Hur nästa anklagelse mot mig kommer att lyda från Göteborgsprofessorn? Att jag påstår att jag har intervjuat 47 procent av världens foster om rituella kvinnor?”
(Min kommentar: Dokumentären könskriget – som de refererar till – har som bekant utsetts för en hel del kritik för sin journalistiska metodik. Bland annat fälldes det i granskningsnämnden för partiskhet. Att slarvigt referera till snabba klipp i ett omstritt program framstår därför som en ganska lösan grund för allvarliga akademiska beskyllningar.)
2) BR: ” Eva Lundgren hade till exempel hävdat att hon i sin forskning hade belägg för att nästan hälften (47 procent) av alla kvinnor i Sverige utsätts för våld av sina manliga partners”
EL: ”Den siffra han troligtvis refererar till står nämligen i inledningen och rör den totala andelen kvinnor med våldserfarenheter sedan 15-årsdagen: 46 procent. I 'Slagen dam' är siffran Rothstein talar om - det vill säga våld inom nuvarande relation - 11 procent, varav hälften utsatts under det senaste året. Andelen kvinnor utsatta av tidigare partner uppgår till 35 procent … Bo Rothsteins perspektiv på våld är att mäns våld mot kvinnor är synonymt med våld inom pågående relationer. Detta är en mycket tung föreställning i Sverige … "Slagen dam" [har] … frångått denna definition och ställt frågor till kvinnorna också om erfarenheter av våld i tidigare relationer, våld utövat av vänner/bekanta samt av okända män”
(min kommentar: det kontroversiella här är väl egentligen att man i slagen dam väljer att redovisa även ”hot” som ”våld”. Samtidigt redovisar man väldigt tydliga skäl för detta. Och visst, det ökar risken för att materialet misstolkas. Men samtidigt är det svårt att beskylla metoden för ovetenskaplighet. Medan Rothsteins felaktiga sifferexercis i det här fallet uppenbart är det. Se en sammanfattning av ”Slagen Dams” resultat här).
3) BR: ” Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd. Men det är faktiskt värre än så: Granskarnas analys av Lundgrens egna data visade att "slutsatsen borde vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina makar för våld." Lundgrens egna data visade att risken att utsättas för våld är klart högre för kvinnor vars partner är arbetslös, inte är född i Sverige eller är drogmissbrukare, men detta hade hon inte redovisat.”
EL: ” Det inarbetade perspektivet på gärningsmännen i Sverige utgår från ett riskgruppsperspektiv: Vilken grupp män är mest benägen - har högst risk - för att ta till våld? Vi rapporterar om sådana överrisker i 'Slagen dam'. De är små i materialet (vilket de som granskade "Slagen dam" paradoxalt nog noterar). Vi har i stället utgått från mängden rapporterat våld, och studerat vilka män som enligt kvinnorna har utövat detta. Det visar sig, enligt kvinnorna, att drygt åtta av tio män som använt våld i sin nuvarande relation har svensk bakgrund, att två av tre är lönearbetare och att nästan var fjärde har universitetsutbildning med examen. Detta menade vi som författade "Slagen dam" var ett forskningsresultat. Denna kunskap hade tidigare saknats.”
(min kommentar: Återigen vad som faktiskt verkar vara en rent av falsk historieskrivning av Rothstein. I sammanfattning av ”Slagen Dam” på brottsoffermyndighetens hemsida framgår också tydligt att det är Lundgrens version av hur resultatet ska tolkas som saluförs utåt: ”Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder. De svenska männen står för mer än 80 procent av det pågående våldet i äktenskap och samborelationer. Läs här”)
Efter kritikstormen mot Eva Lundgren som framförallt Bo Rothsten själv drog igång tillsatte Uppsala universitet en granskning (att denna granskning som alltså Rothstein själv var med och drev fram överhuvd tillsattes används för övrigt fortfarande som ett bevis för att Lundgren är skyldig, vilket ju blir lite av ett cirkelresonemang). Granskningen kom fram till att det fanns kvalitativa brister i forskningen, men inte att dessa var av sådan art att Lundgrens heder kunde ifrågasättas (tyvärr hittar jag inte hela rapporten på nätet, om någon har den länken får de gärna publicera den i kommentarsfältet nedan.) En av granskarna, Jörgen Hermanssson, avslutar dock med följande omdöme:
”Vetenskapliga miljöer som inte vårdar sig om pluralism och möjligheten att ständigt ifrågasätta riskerar att bli blinda för även de uppenbara invändningarna mot de egna slutsatserna. På denna punkt är det emellertid ledningen för Uppsala universitet och dess samhällsvetenskapliga fakultet snarare än Lundgren själv som bör klandras. Jag kan avslutningsvis inte avstå från att tillhandahålla en mer allmän reflektion kring hela detta ärende. Hur skall man se på att forskning blir utsatt för detta slags kvasijuridiska granskning? Min bestämda uppfattning är att detta är en synnerligen olycklig lösning. Att börja tala om ohederlighet och fusk, när man uppfattar vissa forskningsresultat som märkliga eller kontroversiella, riskerar att förstöra ett av det mest grundläggande både inom vetenskapen och i den offentliga debatten, nämligen att vi försöker bemöta och kritisera varandra i sak.”
Och detta är ju en alldeles riktig kommentar. För vad Rothstein faktiskt gör, och det får vi inte glömma bort, är inte att han ifrågasätter Eva Lundgrens forskning (det kan man naturligtvis göra). Han ifrågasätter hennes rätt att forska. Kraven på att vara ytterst noggrann i sina anklagelseakter måste då ställas höga. Och det lever inte göteborgsprofessorn - som vi har kunnat se - upp till. Alls.
Så här skriver Uppsala universitet själva när de i ett pressmeddelande presenterar resultatet av granskningen:
”Den förberedande undersökningen av Eva Lundgrens forskning ger inte underlag för en slutsats om att vetenskaplig ohederlighet påvisats. Tillräcklig grund för fullständig utredning föreligger inte, och Eva Lundgren frias i och med detta. Ärendet avslutas härmed.”
Och det där sista var ju inte riktigt sant. Ärendet är på intet sätt avslutat. Även om vi nog är fler och fler som frågar oss varför inte.
Läs hela Bo Rothsteins text här, och Eva Lundgrens svar här
Andra bloggar om: bo rothstein, eva lundgren, könskriget, akademisk frihet, uppsala universitet, genusvetenskap, vetenskaplighet och annat intressant
18 kommentarer:
Det märkliga är att det finns en sida på Uppsala universitet som ska länka till rapport och utlåtande, men länkarna leder ingen vart. Om universitetet av någon anledning finner det påkallat att inte gör den tillgänglig dgitalt vore det bra om de meddelade detta på sidan ifråga http://info.uu.se/notiser.nsf/pm/forberedande.undersokning.id60.html
Annars håller jag helt med dig om din läsning av debatten.
Jag delar delvis ditt intryck, åtminstone kan jag sträcka mig så långt som att ord står mot ord och jag måste sätta mig in i det mer för att kunna avgöra vem som har mest rätt. Några kommentarer dock:
Angående andelen kvinnor som utsatts för våld av män. Du skriver att definitionen "våld" även innefattar "hot" och anser att det råder risk för misstolkning. jag skulle vilja gå mycket längre än så, jag anser att det är dålig forskning. Hon vinklar till fakta för att stödja en på förhand beställd tes (beställ av henne eller politiskt, det kvittar) genom att kalla saker för vad de inte är. För mig som forskare är det ett oacceptabelt tillvägagångssätt och jag skulle aldrig tillåta publikation av sådant material om jag hade utsetts till att granska det.
Eva stora problem är dock att hon blir alldeles för raljant i sitt sita försvar. Fram tills dess kunde jag köpa det hon skrev, men här blir det löjligt. Hon väljer att i sin rapport lyfta fram det som att etnisk härkomst är oviktigt för förekommsten av våld mot kvinnor, som du själv citerade "Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder". Granskningen hävdade att motsatt resultat borde ha nåtts. Hennes kommentar till detta är barnslig och ovetenskaplig. Det är alltså tydligt av hennes eget material att män av utländsk härkomst i själva verket är rejält överrepresenterade och det bör givetvis formuleras på ett helt annat sätt än "Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder." Slutsatsen är inte politiskt korrekt, men det är här som forskningsfrihet och ärlighet måste stå över vad som är PK. Och den kritiken misslyckas hon därmed helt med att tillbakavisa. Just att hon är så raljant angående detta tolkar jag som att hon dessutom själv är mycket medveten om detta...
När det gäller vad Eva Lundgren påstått om ritualmord på spädbarn, så är det lite väl billigt att peka på att vad som sades i dokumentären "kritiserats" och sedan lita blint på vad EL själv säger nu, för att avfärda BR:s kritik som irrelevant. En liten fördjupning om vad EL sade under 90-talet kan göra att omdömet om kontrahenterna blir ett annat. Så här står det t.ex. i en intervju i Aftonbladet 25 maj 1994:
"Matilda berättar: 'De som jag kallar normala, de avlivar bara, men så finns det de som äter upp barnen, delar upp det ... de värsta är nästan de som använder nästan allt på barnet för att ha sex med. Ögonhålor, öron, ja allt.'
Matilda berättar att hon själv tvingades delta i de rituella morden, hon blev våldtagen, hon tvingades själv döda andra barn och hon åt kroppsdelar.
'Tror jag på det som Matilda berättar? Ja - dessvärre' kommenterar Eva Lundgren. "
"Robban, fem år, berättar om kors, knivar och död. Han berättar om hur de vuxna skar ut bebisar ur magen på mammor, hur de ristade kors på deras magar, skar ut bebisarnas hjärtan och åt upp dem.
Eva Lundgren och hennes medförfattare ifrågasätter inte barnens trovärdighet i boken, de ställer frågan: Hur vågar och orkar vi tro på att det ofattbara har hänt?"
"Så här skriver Eva Lundgren om flickan i Södertälje: 'Själv känner jag kontakten med Matilda som ett möte med mina egna gränser. Behovet av att rygga tillbaka varje gång jag gått nära - det här kan inte vara sant! Det får inte vara möjligt att normalisera det onormala.'"
"Hon [Lundgren] menar att det är dags att öppna ögonen för ännu en verklighet, de rituella övergreppen. Först när vi erkänner att de finns kan vi göra något åt dem"
En forskare som hör rena rövarhistorier och tror på vad barnen säger, utan att kontrollera mot en verifierbar verklighet med polisregister, ska vara ytterligt tacksam för att klara sig undan utan dom om vetenskaplig ohederlighet, och borde i a f ta sitt pick och pack och lämna akademin. Hennes sätt att handskas med barnens berättelser kan i allra lindrigaste fall kallas för att hon är totalt vetenskapligt inkompetent.
Sedan ägnar sig BR inte åt falsk historieskrivning, utan det är EL (som du tycks ta på orden utan minsta invändning) som far med osanning i sin artikel. I Slagen Dam påstod de sig ha tillbakavisat "myten om den våldsamma invandrarmannen" när deras underlag gav rakt motsatt bild, vilket också granskarna menade. Påståendet att "våldet förekommer i alla socialgrupper" är en truism av noll och intet vetenskapligt värde, så det är också bristande sinne för forskning som gör att de stannar vid en sådan ytlig bild och vägrar ställa de relevanta och besvärande frågorna till materialet.
BRÅ har alltid kommit till samma resultat, men inte brytt sig om att basunera ut en ytlig truism som det oerhörda vetenskapliga genombrott det inte är. Förklara förresten gärna varför resultatet att svenska män står för 80% av "våldet" basuneras ut i pressmeddelandet som ett viktigt fynd, när 90% av Sveriges befolkning består av svenskar och EL:s material visar på en underrepresentation för svenska män. Kunskapen fanns - tvärsemot vad EL säger - sedan tidigare hos BRÅ, men anses där lika lite sensationellt som fyndet att jorden är rund och månen inte en ost.
Det är riktigt att BR tar miste på siffran 46% och vad den säger, men EL:s kommentar bygger på samma vidlyftiga våldsdefinition som hon kritiseras för i granskningen, där också en kram mot kvinnans vilja och verbala hot kallas våld. Jag har tidigare utrett de här exemplen på vetenskaplig ohederlighet eller total brist på forskningsförmåga här och här.
För oss som var insatta i EL:s bedrägerier redan före 2005 så var besvikelsen stor att inte mer av vansinnet kom fram i Könskriget, utan programmet bara tog upp sensationella ytliga brister, när det fanns så mycket mer relevant att angripa både inom ROKS och hos EL.
Att det inte kan bevisas uppsåt från EL att vara ohederlig i sin forskning är inget bevis på att hon inte varit det, utan lika lite bevis som att Stureplansprofilerna inte begått våldtäkt. De akademiker som inte är tokfeminister och någotsånär insatta vet ändå att hennes s.k. forskning är ett skämt. Därför kommer ärendet inte att vara avslutat förrän EL med entourage lämnat akademin på samma sätt som en gång Bertil Lundman och andra rasbiologer - nämligen med hånskrattande studenter på deras sista pinsamt tokiga föreläsningar.
Johan hann före..
Resultaten kan naturligtvis inte redovisas som "åtta av tio", "två av tre" eller "nästan var fjärde" om grupper man drar slutsatser om är olika stora. I själva verket är ju män med svensk bakgrund, män med lönearbete och högt utbildade män underrepresenterade som våldsmän. Det är DET som är resultatet. Varför mörka det, är det hederligt?
Angående det här med vilka som våldtar. Vilken sifferuppgift som är relevant beror väl på vad du ska använda den till. Att den vanligaste våldtäktsmannen är en "vanlig svensk" tycker jag exempelvis kan vara av intresse när vi förbereder stöd till våldtäktsoffer. Då är det bra om de som jobbar i verksamheterna är beredda på detta. Om du däremot av någon outgrundlig anledning är ute efter att ta reda på sannolikheten för att en viss individ ska begå våldtäkt, då kanske det kan vara av intresse att isolera vissa faktorer som ökar denna sannolikhet (även om jag nog tycker du befinner dig långt ute i tassemarkerna om du applicerar den typen av aggregerad statistik för att försöka förutså hur en viss individ kan förvätas bete sig).
Men när vi bekämpar våldtäkter och stödjer våldtäktsoffer är det väl relevant att veta hur kartan ser ut. Jag förstår allvarlig talat inte vad som är ovetenskapligt - och än mindre så provocerande - med detta.
Sedan Nils. Du missar ju helt poängen i ditt inlägg. BR kritiserar EL för att ha påstått sig hitta hundratals rituella övergrepp. Hundratals. Detta påstående reflekterar du inte ens över i din kommentar. Det kanske vore klädsamt om du gjorde det. Intrycket av en känslomässig häxjakt förstärks nämligen lätt annars. Och sådana vill vi ju inte ägna oss åt.
Jag vet inte varför du skiftar fokus från misshandel till våldtäkter, men det är inte oväsentligt i sammanhanget att påpeka att enligt BRÅ:s senaste statistik för år 1997-2001 lika stort antal våldtäkter begicks i Sverige av utlandsfödda som av de med två svenska föräldrar; räknar man enligt Uppsala Universitets tvivelaktiga definition av "invandrare" vid den olagliga särbehandlingen häromåret, så begick dessa "invandrare" då 56% av våldtäkterna.
Om du alls är insatt i den feministiska debatten om kvinnomisshandel på sistone, så vet du om att den tes som man försöker bevisa är att det skulle vara normal svensk manlighet som orsakar misshandeln av kvinnor. Frågor som differentierad behandling av offer efter förövarens etnicitet och sannolikheten att någon är potentiell förövare inte alls förskommit i debatten. (Din insinuation om "tassemarker" är helt obefogad och fräck.)
BRÅ:s statistik visar att det är avvikare från normal svensk manlighet som misshandlar och att dessa utgör några få procent av alla män. Dessa fakta är så besvärande för feministerna att de ändrar definitionen av "våld" och drar direkt motsatta slutsatser mot vad materialet visar, för att få stöd för sin misandristiska ideologiska fördom.
Eva Lundgren uttalade sig redan 1990 (Aftonbladet 17/10) på det sättet i en artikel med rubriken Män slår sig kåta:
"Eva Lundgren anser att kvinnomisshandel är ett uttryck för den könskultur vi lever i. (...) Vi ser varje dag att våld, maskulinitet och manlig sexualitet hänger samman. (...) Sluta psykologisera omkring dem som olyckliga avvikare.
Och dessa slutsatser drar hon alltså ur material från en sekt i en by på norska västlandet.
Vad är provocerande och ovetenskapligt?! Att hon överdriver våldet och förvränger resultat för att sprida misandristiska lögner. Var det verkligen så svårt?
Nej, jag missar inte poängen, eftersom EL inte alls bemöter BR:s påstående, utan gör en undanmanöver. Hur många var offren de "hundratals barnen" berättade om? I dokumentären Könskriget ville inte EL ge Evin Rubar något rakt svar på hur många de kunde vara, men det framgick ändå att EL menade att det kunde vara frågan om hundratals. Det var det BR syftade på och inte de intervjuade barnen som EL lyckats inbilla dig att det handlade om.
Sorry, våldtäktsgrejen var jag som skrev fel. Det var "våldet" jag syftade på (och alltså den statistik jag hela tiden berört). Får skylla på den sena timmen.
Sedan blir jag lite bekymrad. EL lät alltå "antyda" någonting i ett teveinslag i ett kritiserat program. Men hon gav inget besked. Det förstärker väl närmast min tes; att det är BR som är ute och cyklar i sin debattartikel?
Jag kan inte gå i god för EL:s forskning (eller BR:s heller, för den delen). Jag konstaterar bara att hon friades av Uppsala universitet. Jag konstaterar att BR använder sig av en slaskig och insinuant taktik när han försöker misstänkliggöra henne. Och jag tycker att den akademiska friheten är lite för viktig för att behandlas på det sättet.
För faktum kvarstår. Istället för att bemöta i sak målas en bild upp av en galen kvinna som ser ritualmördade barn i varje buske. Inte helt smakfullt, om du frågar mig.
Johan har rätt i att huruvida "8 av 10" är ett rimligt svar beror på vad man ska använda forskningen till, eller närmare bestämt: på vilken fråga resultatet är ett svar. Vad är vi intresserade av? "Finns det överrepresenterade grupper?" alternativt "hur ser helheten ut, vilka står för det faktiska våldet?". Alternativt något tredje. Det finns ingen "korrekt" sådan frågeställning som bestämmer formen av svar och därför är all forskning i någon mening politisk.
Vilken frågeställning som man anser vara viktigast idag att svara på innebär alltid ett val. Om det i samhället finns en väldigt utspridd uppfattning om att t ex "normala" svenska högutbildade män inte har del i våldet, så är det väl klart rimligt att välja att undersöka huruvida det verkligen stämmer och lyfta fram resultatet. Det får konsekvenser för vilka vi riktar misstankar mot, var vi lägger fokus i arbetet mot våldet, rättsväsendets syn på en anklagad, hur vi bemöter personer från olika grupper, osv. Politiskt? Visst. Precis som det är politiskt att välja att ringa in vilka grupper som ägnar sig mer åt våld än andra våldsamma grupper. Det senare gör knappast att de vanligaste föreställningarna om vilka de våldsamma männen är blir mer korrekta. (Självklart ska man kunna forska även på det, men man bör fråga sig med vilka syften. Det bör framför allt inte vara det enda man får forska på.)
Och så ska man inte glömma bort i diskussionen: finns det någon grupp som är kraftigt överrepresenterad vad gäller partnervåld så är det ju gruppen män.
Nej, Johan S., formuleringen att hon skulle ha "antytt" något kommer helt från dig och inte från mig. I verkligheten är det så att EL vägrar precisera antalet barn som ritualmördats om man inte, som Rubar, drar orden ur henne. Troligen är det av taktiska skäl, för att de som tror på henne ska kunna inbilla sig ett stort problem, samtidigt som hon inte ska kunna överbevisas om tokigheter. Så här uttrycker sig den forskare vars metoder du tycks gilla i SvD:
"Men om ingen riktigt vet vad som hänt, varför framhärdar du då att barn kan offras i skogen? Trots att inga barn verkar ha försvunnit i Sverige och polisen inte känner till några sådana brott?
- Barn kan faktiskt försvinna. Det kan också handla om foster, om djur - eller andra slags offer.
Hur ofta menar du att detta i så fall händer?
Eva Lundgren slår ut med händerna, suckar över det krav på siffror som hon uppfattar som typiskt svenskt. (...)
Som forskare måste du väl ändå utgå från fakta?
- I känsliga ämnen kommer vi inte långt med fakta."
Är det seriöst att som professor misstänkliggöra den som frågar efter empiri och raka svar på viktiga frågor? Man behöver inte "måla" en bild av en galen kvinna; det räcker med att citera vad hon själv säger.
Sedan är det som Örjan avslutar med - att män skulle vara överrepresenterade vad gäller partnervåld - en lika vanlig som felaktig myt i sammanhanget. Alla studier som gjorts i fråga om könsfördelningen visar nämligen att kvinnor misshandlar lika mycket i relationer. En ordentlig utredning av forskningsläget kan man t.ex. hitta hos Irlands hälsodepartement.
Eftersom partnervåldet alltså är betydligt mer jämnt fördelat mellan män och kvinnor än mellan socialgrupper, vore det mycket rimligare att fokusera på detta faktum om man vill lyfta fram ett viktigt resultat från en seriös studie; det skulle dessutom vara en nyhet för många som tror sig vara insatta, men som i själva verket lurats av misandristisk propaganda av det slag som EL och andra extremfeminister sprider.
Jaha. Så nu ifrågasätter du att EL INTE vill siffersätta hur många barn som (eventuellt) ritualmördats. Och det tycker du räcker för att hon ska förlora sin rätt att forska?
Sedan till din irländska rapport. Har bara snabbt skummat igenom den, men kan konstatera några saker. Till att börja med så säger forskarna att vad gäller sexuellt våld är män klart överrepresenterade. Vidare så konstaterar de att kvinnor blir betydligt värre skadade av det våld de utsätts för än tvärtom. Slutligen så finns det en påtaglig skillnad mellan upplevlser "det senaste året" (där män och kvinnor upplever sig ungefär lika mycket utsatta för fysiskt eller psykiskt våld) och "upplevelser över en livstid" (där kvinnor är betydligt mer utsatta). Detta kan inte författarna förklara, och de uppmanar därför till viss ödmjukhet. Vilket bara är att hålla med om.
Men jag är inte emot en sådan diksussion. Det är mycket möjligt att irländarna har rätt, att män som utsätts för våld blir osynliggjorda eftersom det sas inte ingår i vår föreställningsvärld. Men det är inte det den här tråden eller det här inlägget handlar om.
För vad det handlar här är den akademiska friheten, och hur långt man får gå i slaskigt misstänkliggörande av andra forskare vars resultat och metoder man ogillar. Och på den punkten tror jag att jag uttryckt mig både tydligt och klart.
"Och det tycker du räcker för att hon ska förlora sin rätt att forska? "
Nej, vad får du det ifrån? (Nu börjar du göra dig löjlig igen med fräcka insinuationer.)
Som du kan se tidigare så pekar jag på att EL väljer att undvika frågan om antalet och insinuerar att BR förväxlat vad siffran 100-tals barn syftar på. EL är ohederlig också i artikeln.
Sedan kan vi visst diskutera detaljskillnader i partnervåldet från män resp. kvinnor - som att kvinnor oftast slår första slaget och 4 gånger så ofta använder vapen i attacken - men det blir rätt löjligt när du å ena sidan köper EL:s formulering rakt av om att våldet finns i alla samhällsklasser, men sedan kritiserar min väl underbyggda beskrivning istället för Örjans fördomsfulla och sexistiska. Om du hade varit seriös hade du istället för att försöka slå ifrån dig en obehaglig sanning om partnervåldet genom att hänga upp dig på detaljer, pekat på det centrala i resultatet, nämligen att våldet är väsentligen jämnt fördelat mellan könen, helt tvärs emot vad våra svenska feministiska "experter" säger:
" The results of the studies show that, over the last year, women are either more
likely than men to inflict physical violence (as shown by 8 out of 12 studies) or equally likely (as
shown by 3 of the 12 studies); only one study showed a different pattern to this. Four studies
contain data on life-time prevalence and these show a reverse pattern with men being more
likely than women to inflict physical violence."
Och varför skulle författarna behöva "förklara" det här, som du menar, när de inte alls driver någon tes om att könen är lika våldsamma, utan bara sammanställer vad forskningen visar. Istället är det ju feminister - och särskilt svenska - som ska förklara varför deras påståenden om att 99% av partnervåldet utövas av män inte har något som helst stöd i forskningen, utan vederläggs utan vidare av väl tillgänglig statistik. Men från deras sida ser du dock inte den vetenskapliga ödmjukhet som de irländska författarna gärna visar. (Varför manar inte du EL och andra misandristiska lögnare vid våra universitet till samma ödmjukhet?) Exempelvis pekar de på att ingen kritiker har lyckats hänvisa till någon enda studie som ger annat resultat, trots att de hävdar att viktiga studier förbigåtts av forskarna bakom studien. Men kritikerna visar dock inte upp någon ödmjukhet inför sanningen och seriositeten.
(Lustigt nog hittar du hos andra feminister än EL samma ovilja att ge en tydlig siffra eller ens uppskattning, och då av fördelningen av våld mellan könen. Det är också där sannolikt frågan om en taktisk tystnad: Om man bara talar om " mäns våld mot kvinnor" får folk föreställningen att kvinnor inte misshandlar partnern (se Örjan ovan) samtidigt som man inte kan påvisas ha ljugit och spridit en missvisande bild av fördelningen, eftersom man aldrig uttalat sig.)
När det gäller skadorna så fördelar de sig 40/60 enligt seriösa sammanställningar mellan könen, vilket är drastiskt skilt från vad såväl feminister och Örjan ovan som du själv vill ha det till.
Är man insatt i ämnet så vet man hur undermålig, oseriös och missvisande EL:s "forskning" är; man vet också rätt väl hur meningslöst det är att försöka föra en saklig diskussion med henne. (Se hennes fakta-förakt ovan.) Hon är politiskt tillsatt för att hon sprider just de misandristiska lögner som är hennes signum, nämligen av Margareta Winberg, och sitter på tillräckligt mycket makt för att kunna låta kritiken bara rinna av henne. Det enda sätt att få stopp på tokerierna är att underminera hennes makt och se till att ingen politiker vill ha med henne att göra, och det är just det som BR gör. Han ska ha all heder för att han försöker tvätta bort den skamfläck på svensk akademi som EL:s professur innebär. Även om han tar i ibland, så finns det gott om substans i det och ett ymnighetshorn av tokigheter , lögner och undermålig forskning från EL:s sida att ösa ur.
Nisse, du menar alltså att BR:s artikel är en del av en medveten strategi för att smutskasta och diskretidera en forskarkollega vars metoder och resultat han ogillar? Och att det i sådana fall inte är ett bekymmer att man "tar i ibland" - dvs använder sig av felaktiga fakta och (medvetet?) vantolkar? För det var väl i sådana fall ungefär så jag tolkade det hela, också.
Som du förstår av mitt inlägg är jag inget förbehållslöst EL -fan. Men jag tyckte att hon i det här fallet försvarade sig med den äran. Inget som har kommit fram i den här tråden (som visserligen har varit/är intressant, det är inte det jag vill säga, tvärtom) har fått mig att ompröva den inställningen. Kritiken mot BR i de tre punkterna ovan kvarstår (det är exempelvis inte samma sak att inte vilja kvantifiera en företeelse som att påstå att "hundratals barn" utsatts för densamma).
Bakom detta lilla ankdammsbråk ligger naturligtvis någonting mycket viktigare, nämligen förståelsen av våld mellan kvinnor och män i vårt samhälle. Och det är en debatt jag med glädje sett BR ge sig in i. Men fortsätter han med osakliga angrepp av detta snitt är det nog inte EL:s trovärdighet han kommer att skjuta i sank, utan sin egen.
När man presenterar ett resultat vill man väl hjälpa läsaren att (korrekt) förstå siffrorna - och låter henne dra slutsatserna, OM man inte har som avsikt att betona ett resultat på bekostnad av ett annat dvs. välja vilken fråga resultatet är ett RÄTT svar på.
Presenterar man siffrorna som EL kräver det mycket mer av läsaren, hon förutsätts ha information som gemene man normalt saknar. Det går väl an om resultaten bara läses av "invigda" men inte när de förs fram i tidningsartiklar, då krävs det mera, tycker jag. Det enda läsaren får reda på (när EL tolkar materialet åt oss) är att "jorden är rund" (tack, Nisse), om man nu tar exemplet med etniciteten.
"Nisse, du menar alltså att BR:s artikel är en del av en medveten strategi för att smutskasta och diskretidera en forskarkollega vars metoder och resultat han ogillar?"
Nej, naturligtvis inte, Johan. Att smutskasta med lögner är han knappast intresserad av, eftersom det skulle slå tillbaka mot honom själv. Snarare är hans taktik att påminna - med fakta och citat - om vilken charlatan till forskare EL är, för att hennes position inte ska normaliseras, och om att UU inte klarar eller klarat av att handskas med en politisk tillsatt och inriktad forskare som utnyttjar UU:s namn för att ge sina lögner tyngd.
Därför bekymrar det mig att BR använder felaktigheter - siffran 47 och vad den syftar på, men inte de 100 barnen - i sin kritik, eftersom det då blir lätt att bemöta och avfärda.
(Istället verkar det vara din taktik i den här tråden att "smutskasta och diskretidera" mig och BR med fräcka insinuationer - först om rasism, sedan två gånger till - istället för att föra en saklig diskussion - sannolikt för att du inte har argumenten och då väljer att medvetet (?) vantolka. Är det inte en sällsynt dålig insinuation om att BR skulle vara driven av att han ogillar hennes resultat, när det framgår - både från mig och från UU:s granskning - att hennes metoder och forskningspraxis är under all kritik, och tror du inte att den idiotiska insinuationen slår tillbaka mot dig själv?)
BR, och den som följt hans diskussion med genuseliten sedan 90-talet, vet om att vad han än säger och hur han än formulerar sig så kommer han istället själv att bli "smutskastad och diskretiderad"med personangrepp. Exempelvis kallade Yvonne Hirdman - en av genusrörelsens främsta teoretiker och ideologer - honom för en kvinnohatare som måste ha haft en svår barndom. Att BR tar i på det här sättet mot genusrörelsen är alltså inget konstigt (för den som är insatt) men det är förstås beklagligt att han i ivern använder sakliga felaktigheter, som genuseliten är snara att påpeka fastän 46 eller 47 är en pipa snus.
Ditt förslag att BR skulle ge sig in i debatten om våld i relationer tar jag som ett utslag av naivitet och ovilja att läsa innantill vad jag skriver. Som jag pekat på är det meningslöst att försöka diskutera partnervåld sakligt med EL eller hennes entourage, eftersom de är övertygade om att de är de enda som har insikt i frågan och andra är okunniga, och avfärdar kritik med att kritikern inte arbetat med just deras perspektiv. (Det är alltså samma taktik som Lysenko använde mot genetiker och andra seriösa forskare på sin tid.) Det hade du troligen känt till om du följt med i debatten och läst t.ex. om hennes angrepp på Bo Bergman som vågade ifrågasätta hennes dogm, EL:s och hantlangares utfall mot kritiker i Kvinnovetenskaplig tidskrift eller något av det som Jenny Westerstrand och Åsa Eldén skrivit på andra håll. Det verkar som att det behövs en rad nya artiklar av mig på Sourze för att de mest motvilliga mot att erkänna kejsarens nakenhet ska kunna omvändas.
Nisse, jag har väl aldrig anklagat dig för att vara rasist? När ska jag ha gjort det? (tittar igenom tråden och det enda jag ser som du skulle kunna förstå på det sättet är när jag påpekar att det kan vara vanskligt att försöka förutspå enskilda individers handlingar utifrån aggregerade statistiska resultat. Men om du får det till att jag kallar dig för rasist så ... nä. Jag vet inte vad jag drar för slutsatser av det. Men om du uppfattade det så så var det inte det jag menade, hursomhelst.)
Och du gör en helt riktig analys av effekterna av att slarva med fakta i debatten. Samtidigt gör du det själv så det stänker om det, och du har en oroväckande hög acceptans för när BR gör samma sak. Du kritiserar mig för att jag "köper EL:s formulering rakt av om att våldet finns i alla samhällsklasser" (gör det inte det? Eller menar du att exempelvis överklassen aldrig slår sina fruar? Eller underklassen?), du framhärdar i att det är rätt att påstå att EL sagt att hundratals barn ritualmördats när hon fakiskt inte sagt det, och du avfärdrar uppmaningar till en saklig diskussion med att "hon går inte att prata med" (på vilket sätt det nu skulle innebära att ingen annan heller var mottaglig för sakliga argument och fakta).
Jag har inget emot BR. Skrev med gillande om hans kritik av Putnam häromsistens, tex. Precis som alla andra drogs jag också med i anti-EL drevet en smula när det begav sig, och har väl också fällt en och annan förundrad kommentar om massmördade ungar i mina dagar.
Men BR:s artikel är dålig. Och EL svarar bra. Och eftersom tex du nämner begreppet "feminist" i vart och vartannat inlägg så kan jag inte komma undan misstanken att det faktiskt finns någon typ av politisk agenda här, att det faktiskt är resulteten som stör och inte metoden. Och någon sådan ställer jag inte upp på.
Den blir dessutom väldigt farlig för den akademiska friheten. Och då hjälper det inte hur många gånger du skriver att "hon är galen" utan att kunna belägga din tes.
Lägg av nu, Johan, med att vantolka - medvetet eller inte - det jag skriver. Jag skrev inte att du anklagat mig för rasism och kallat mig rasist, utan att du insinuerat att jag skulle vara det. Så här ser din insinuation ut ovan:
" Om du däremot av någon outgrundlig anledning är ute efter att ta reda på sannolikheten för att en viss individ ska begå våldtäkt, då kanske det kan vara av intresse att isolera vissa faktorer som ökar denna sannolikhet (även om jag nog tycker du befinner dig långt ute i tassemarkerna om du applicerar den typen av aggregerad statistik för att försöka förutså hur en viss individ kan förvätas bete sig)."
Ser du inte fräckheten och lågheten i det här så kan jag visa dig genom att möta dig med samma medel hur oseriöst och destruktivt för en saklig debatt sådant är, men jag brukar inte sänka mig till den (din?) nivå. (- Kan du inte läsa innantill, Johan, som inte ens kan se skillnad på orden insinuera och anklaga?)
Insinuationen om politisk agenda och att på så sätt gå på min person istället för att argumentera sakligt är på samma låga nivå. Att jag kritiserar feminismen för att ägna sig åt att lögner och destruktiva metoder för såväl den akademiska friheten som demokratin och jämställdheten, kan mycket väl vara omsorg om jämställshetsrörelsen och en feminism som bygger mer på förnuft, än på ideologisk extremism och dogmatism på samma nivå som lysenkoismen.
Jag är betydligt mer anti-idiot än anti-feminist och kritiserar feminismen för att (läs: när) den står för idioti och lögner. Om idiotin är inherent i all feminism, så är jag anti-feminist, men det är inte min uppfattning av saken. Det finns anti-idiotisk feminism också. Anhängare av dessa typer av feminism håller med mig, säger samma saker och tackar mig för det jag skriver.
På något sätt lyckas du se kritik av uppenbart tokiga och missvisande "resultat" erhållna med undermåliga metoder, som att man skulle vara kritisk enbart för det de visar. Är du verkligen så oförmögen att se att resultaten är rena vrångbilder av verkligheten? Vilka rättvisande resultat har jag kritiserat, som skulle kunna få dig att tro att jag har något emot sanningar som talar emot min politiska hållning (vilken det nu är)? Min kritik är främst anti-politisk och i den mån den inte är riktad att angripa uppenbara lögner och forskningsfusk, så är den till för att försvara vetenskapen mot politiska ingrepp.
Du säger att du inte ställer upp. Vad är det du inte ställer upp på? Min kritik av "resultat" som är rena lögner och imbecilla förenklingar?
När det gäller köpande av hennes påstående om våldets förekomst, så har jag redan förklarat det ovan. Det handlar om att EL ser påståendet om förekomsten i alla samhällsklasser som en slutgiltig analys som inte kan eller bör fördjupas. Som jag förklarat är en sådan slutgiltig slutsats lika intressant som slutsatsen att månen inte är en ost för astronomen. Samtidigt menar EL att hon kommit fram till en fantastisk slutsats som avfärdar tidigare myter, som om landet vore överbefolkat av människor som tror att "överklassen" inte har relationsproblem och att jorden är platt. (Gina förstår mitt resonemang, så varför inte du?) EL:s eget material ger anledning till fördjupning om fördelningen av partnervåldet, men EL gör rakt motsatt analys, troligen beroende på att hennes forskning är politiskt motiverad och ska passas in i ideologiska fördomar om hur världen skulle se ut.
Tror du att du kan sluta med att vantolka det jag skriver och lägga av med insinuationerna, som t.ex. den här:
"Eller menar du att exempelvis överklassen aldrig slår sina fruar? Eller underklassen?"
Jag har redan tidigare givit dig möjlighet att läsa innantill vad jag menar om saken och att jag har stöd i både internationell och svensk forskning, men av något lågt skäl ska du ändå komma med insinuanta frågor istället för att bara fråga vänligt och be mig förklara sådant du har svårt att förstå.
Jag har ovan redan förklarat det mesta som du fortsätter älta om, göra fräcka insinuationer och lägga ord i min mun om. T.ex. har jag förklarat det där med de hundratals barnen, som du tydligen vägrar ta till dig. Kanske känner du inte till att en av de som satt i den granskningsnämnd som fällde Könskriget själv var och är medlem av ROKS och således var jävig. Men vill du hellre fjanta om oväsentligheter och insinuera dumhet och hat hos mig än föra en saklig och lärorik diskussion för fördjupning, så kan jag göra väldig lite åt det.
Man kan leda en socialist/feminist till fakta och sakliga argument, men man kan inte tvinga henne/honomatt förstå dem.
Shit, jag trampade visst på någon öm tå. Snart är jag väl att anse som lika rabiat och lögnaktig som EL... ;-)
Men ok, jag menar faktiskt att jag inte heller "insinuerade" att du var rasist. Däremot "insinuerade" jag att jag tycker det är vanskligt att dra slutsatser om individers framtida handlingar utifrån statistiska data (framförallt, kan jag tillgägga nu, när man anväder sig av så platta analysinstrument som "invandrade" kontra "svenskar".) Tanken att det fanns något rasistiskt bakom slog mig aldrig ens (förrän du hade vänligheten att påpeka det, så klart.) Jag nämner heller aldrig varken ras eller något liknande i den kommentar du syftar på. Men, återingen, det var inte så jag menade (och det är inte så jag menar).
Och du har visst förklarat vad du menar med de hundratals barnen. Och jag har förklarat varför jag inte håller med. Och jag förstår fortfarande inte hur det kan vara hederligt att påstå att någon har sagt att hundratals barn har ritualmördats när personen i fråga (och det är vi överens om) aldrig har sagt så.
Och du har förklarat varför du tycker att det är en meningslös kunskap att även överklassen slår sina fruar, och att majoriteten av de som slår är svenskar. Och jag har förklarat varför jag inte tycker att det är en onödig kunskap (och än mindre en ovetenskaplig kunskap).
Och du skrev faktiskt att du kritiserade mig för att jag "köper EL:s formulering rakt av om att våldet finns i alla samhällsklasser." Och sedan säger du att det är självklart att våldet finns i alla samhällsklasser. Och om jag förstår dig rätt, så menar du att det är så självklart att det är provocerande (ja, rent av ovetenskapligt) att säga detta. Men jag tycker ingendera. På samma sätt som det varken är sjävklart eller provocerande att påstå att även män drabbas av våld i hemmet. Det handlar om att kartlägga hur det ser ut, helt enkelt. Till vilken nytta redogjorde jag för i början av denna tråd.
Sedan vad gäller dina syften och motiv. Du inleder med att se fram mot att att El "med entourage lämnat akademin på samma sätt som en gång Bertil Lundman och andra rasbiologer". Sedan blir du provocerad när jag utifrån det drar slutsatsen att du faktiskt ifrågasätter hennes rätt att forska. Du skriver att "[d]et enda sätt att få stopp på tokerierna är att underminera hennes makt och se till att ingen politiker vill ha med henne att göra, och det är just det som BR gör. Han ska ha all heder för att han försöker tvätta bort den skamfläck på svensk akademi som EL:s professur innebär" och fortsätter med att detta är mycket vällovligt "[ä]ven om han tar i ibland...".
Eftersom jag tyckte mig konstatera (och fortfarande gör så) att den aktuella artikeln var full av - jag ska uttrycka mig försiktigt - tveksamheter så tolkade jag detta som att du försvarade dessa. Något du återigen tyckte var insinuant. Och påstår dessutom att jag skulle ha beskyllt någon för att ljuga, vilket jag ju aldrig gjorde - det starkaste jag fick ur mig i den vägen var ett inom parentens och med frågetecken omgärdat mycket eventuellt "(medvetet?)" framför "vantolkningarna" (och vad gäller antalet ritualmördade barn undrar jag faktiskt om inte detta är en ganska medveten överdrift men ok, det kan jag faktiskt inte veta, det kan ju vara ett rent missförstånd).
Och då står jag - som lekman - där. Med å ena sidan Uppsala universitets bedömning. Å andra sidan en (visserligen hedervärd) göteborgsprofessor som uppenbart är slarvig med fakta, uppbackad av personer som jag på ett rent personligt plan kan se är så uppfyllda av sin egen övertygelse att man blir närmast provocerad av att någon (i det här fallet jag) överhuvudtaget argumenterar emot.
Och låt mig avsluta så här. Jag är mycket kritisk till mycket post-modern, kvalitativ samhällsvetenskaplig forskning och vilka resultat den leder till. Jag tycker också att flera av EL:s tolkningar av sitt eget material går att ifrågasätta, att diskutera.
Men jag kan fortfarande inte släppa känslan av att det ligger någonting annat här. Något som handlar om Margareta Winberg, genusforskningen, politiken, och inte den vetenskapliga metodiken enkom. Och att detta "något" har fått det hela att slå över från en sund metodlogisk diskussion till något som närmast liknar häxjakt.
Det är synd. För som jag sagt många gånger, det finns någonting viktigt här att diskutera, och där är jag inte säker på att EL har helt rätt. Men det legitimerar inte strategin att när inte Uppsala universitet gör som man vill istället lägga kraften på en medveten misskrediteringskampanj. Särskilt inte när man inte ens lyckas göra det särskilt snyggt.
Granskarnas rapport finns på dibbuk.se/arkiv/Granskarnas_rapport.pdf
/Lena
Skicka en kommentar